Hur kan man leva när livet avvisar en |
Krossar mitt egna hjärta
Som att det vore en hobby
Jag känner lukten av glädje
Den skrattar mig i ansiktet
Värmer mig för en kort stund
Sen står jag ensam
I kylan igen
Och som här tankarna på
Bron
Har blivit som wn vaggvisa
Och inte längre följs dom av
Dödsångesr
Snarare
En resignerad känsla av samtycke
Att ja
Mitt mörker i min själ
Jag håller med
Kanske vore det bäst så
Många tårar har jag gråtit
Och mycket sorg har jag burit
Men att få en kort stund
Känna en värmande glädje
För att sedan bli övergiven
Och omfamnad av mörkret igen
Det gör ondast
Jag är olyckligt kär i livet
Jag ville leva
Leva
Men livet vill inte ha mig
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | DarkSoul - 1 feb 21 - 08:22- Betyg:  | | Ibland undrar jag verkligen varför det är så, att ett kort ögonblick av det varma kan göra så ont. Kanske för att verkligen påminna oss om att känslan finns kvar. Att den inte försvunnit i allt mörker. |
|
|
|
