Att få fram de där orden |
Jag vet ju inte hur jag ska få fram orden.
De sitter så långt in.
Jag är rädd för att uttala dem.
Jag vet inte varför,
det känns bara tryggare att hålla de instängda.
Som om inget farligt kan hända så länge jag inte uttalar dem.
Men om jag någonsin kommer säga dem till någon
är det nog till dig.
Men jag är så rädd för mig själv.
För allt det fula som jag bara vill glömma.
För allt det trasiga som jag tvivlar på kan bli helt.
Det är så mycket lättare att gömma sig bakom
ett skyddande lager av självhat och skada.
Att blottlägga sin själ är så mycket mer skrämmande
än att skada det yttre.
Men någonstans längst in hoppas jag att jag någon gång
kommer våga få fram de där orden.
|
|
|
|