Kungen vid Kanten |
Hur mycket irrbloss än skimrar
Kan jag inte säga att det inte skaver
Skaver mig i kanterna om dagen
Huvudet om natten
Irrsurr, Betraktanslurr
Stirrar mig in i själen
Någonstans, någon fanns
Som gick med mig bland träden
Hur mycket havet än blåser
Låter det sammetslent i mina öron
Hur mycket solen än ler
Plockar jag kanterna från brända broar
Där konungar passerat och jag
Sitter vid kanten och ser på
Jag fick mig luras till att jag var en av dem, ändå
|
|
|
|
