Rödgul |
Vacklande, vinklade
Bakom varje hörn öppnas ögonen på vid gavel
Ett minnesbrus sprider sin glans
speglar sin gestalt i varje öppen själsbrunn
Rödgul, varelsemodul
Spränger bort de bekymmer som fanns i fjärran
Solen reser sitt rätta jag
Fångar dag
Kastar alla dagsdrag
Bortom spejande sinnen
Som leker barmhärtighet och nåd mot skyarna
Trevande hjärtan ser sig om
Lämnar skuggan och vaksamhetens skrud
Sträcker armarna uppåt och iträder en ny i gult
Aldrig mer skulle ögonen se sig vacklande vinklade omkring
Och skogen skulle lysa rödgul
Likaså skuggan
|
|
|
|
