Hur kan det bara ha gått en dag? |
Vaknar
tidigare än jag brukar
nu för tiden,
förbereder mig mentalt
när jag sträcker mig
efter mobilen
"Sandra,
det kommer inte finnas
något sms från honom"
Det gör ont ändå
Somnar om,
oroliga drömmar,
vaknar
två timmar senare
och gör om
samma procedur
Känner stress
krypa i magen
Igår
var första dagen
sedan vi såg varandra
första gången
som vi inte hördes
alls
Vi brukar prata i telefon
i timmar
Hur kan en dag
vara i en evighet
och hur är det möjligt
att vi i förrgår
var tillsammans
hos dig
precis som vanligt
Du känns
så långt borta nu
samtidigt
som du är nära
i allt jag gör,
allt påminner om dig
och du
är allt jag tänker på
Jag undrar
vad du gör nu,
jag undrar
hur du mår,
om du gråter
som jag,
eller om du
skjuter bort
allt som känns
som om jag
aldrig funnits,
jag undrar
om det kan bli vi igen
Tanken skrämmer mig
För jag hade bestämt mig
att nu är det slut
för alltid,
jag vet
vad du kommer komma fram till
och jag vill vara långt borta
när det händer
och
även om du
skulle komma till annan insikt
än den jag tror
så skulle jag
ha svårt att tro dig
och jag skulle inte vända om
Vilar
på en bädd av tårar
och vetskapen om
att det aldrig mer
är vi
Du vet
att jag gillar att veta
hur det blir,
vill ställa in mig på
vad som ska hända
Och en liten del av mig
känner lättnad,
skönt
att slippa alla helger
av illamående på tåg,
ett helt liv
på färd,
och ditt liv
mer i Stockholm
än vad du egentligen
skulle vilja
och må bra av
Jag vill att du
ska må bra
och jag vill aldrig
vara en bidragande orsak
till något annat
Det är så annorlunda,
att ha ett brustet hjärta
efter dig och efter Marcus
Jag gick sönder
när Marcus lämnade mig
men det som gjorde ondast
var allting
runt omkring
Vi höll på
att försöka skaffa barn
och sorgen att förlora det
var så stark,
som om jag hade förlorat
ett barn
på riktigt
Innan jag träffade Marcus
var jag cynism
ut i fingerspetsarna,
att bli ögonblickskär
var en omkullkastad värld
och han var alltid omsluten
av ett magiskt rosa skimmer
Vår relation
var toppar och dalar,
jag älskade honom
och hatade honom,
det var passion
men det var smärta
och ord som var elaka,
det var destruktivt
men kändes alltid
intensivt
Jag visste aldrig
någonting,
hans impulsivitet
var omgiven av kaos
och min besvikelse
åt upp honom
tills jag längre
inte hade
några förväntningar kvar
Men alltid
var han magisk
och när han lämnade mig
gick världen sönder
Jar orkade inte
sluta tro
på lyckliga slut,
orkade inte gå tillbaka
till cynisk svärta
och ensam är stark
och höga murar
och kärlek är naivitet
och ingen
kommer någonsin in
i mig
Trodde att magin
skulle gå sönder med honom
och att världen
skulle tappa färg
Med dig
är det precis tvärtom
Det enda
jag är ledsen över att förlora
är du
Allt runt omkring
är skönt att slippa,
allt planerande som krävs.
distansen, tågtimmarna,
de dyra biljetterna,
din nya lägenhet
som gör att du
behöver spara pengar,
att ingen av oss
vill flytta, krånglet
det skulle innebära
när vi skulle få barn
Med du
gör mig
till en bättre version
av mig själv
och jag mår bra med dig
Du är den finaste,
bästa människan
jag träffat
och du talar bara sanningar
Du värmer mig
och får mitt bröst att blomma
och mig att vilja bli bättre
på ett bra sätt
Marcus
fick mig att känna
att jag behövde bli bättre
för att jag inte
var tillräckligt bra
Du
får mig att känna
att jag vill utveckla
sådant jag vet begränsar mig
för du gör mig så trygg
att jag kan växa
Jag finner inte ord
som är vackra nog
att beskriva dig
Älskling,
jag saknar dig
så mycket
och hur
kan det bara ha gått
en dag?
...
Johan
|
|
|
|
