Den som vann allt var du. |
Jag vet att jag gjorde fel
som höll dig nära när
själen sa åt mig att lämna
vår misär,
men doften av trygghet
och ett ekorrhjul som vi
snurrat in oss i är väl enklare
än att vara ensam.
Jag tror att du märkte att
jag var på väg för en sekund,
att jag plötsligt växt ur ditt
pojkrum fyllt med mörka möbler
och ett par trasiga affischer
som hängt på din, om än möjligt
trasigare vägg.
Rummet är fyllt av så mycket känslor
att jag ibland tappar fattningen och jag
känner igen mig i alla hörn. I ett av dom
satt jag alltid och grät när jag hörde glas
krossas på övervåningen, och i ett annat
omfamnade jag dig när du krampaktigt föll
mot golvet.
Det var en destruktiv relation av kärlek
där du hade tappat allt och jag tappat
bort mig själv. Det var nätter
med genomdränkta tjocktröjor, allt för att
minimera ljudet av panikattacker och
ångest.
Jag ville bara rädda dig
för allt jag någonsin var
värd men blev istället den
av oss som förlorade allt.
|
|
|
|
