Och kvar lämnades jag med min viktångest |
Hans lukt har försvunnit
Från tröjan som han lämnade kvar
Och jag glädjer mig åt
Att vågen rör sig nedåt igen
Men revben och bröstskelett som sticker ut
Och höftben som syns genom t-shirtar
Är en klen tröst
När hans lukt
Har försvunnit
Och jag borde vara lycklig över att aptiten
Försvann bland all saknad
Och hungern tystas av sorgen
Och visst gör det mig glad för stunden
Att följa mina ben på händerna
Fram och tillbaka
Fram och tillbaka
Pekfingret över mitt skelett
Över min trasiga hud
Där cigaretter, rakblad, stygn har lämnat spår
Kysser ringen
Tänker på att jag älskar han
Jag berättar inte om yrseln
Jag vet att jag borde äta mer
Jag berättar att jag äter mindre igen
Men jag berättar inte
Att det är saknaden som jag inte orkar
Att det är den som gjorde
Att jag rev mig igår
Har börjat tänka på hur det vore
Att låta saknad bytas ut mot
Öppna sår
För det är saknaden
Som river hål i mig
Och inte ens hungern
Min älskade hunger
Kan fylla den tomheten
Som avståndet mellan oss skapar
Och ikväll
Så märkte jag att hans doft
Har försvunnit
Och kvar lämnades jag
Och även om han kommer snart
Så åker han sen igen
Och kvar lämnades jag
Jag berättar inte
Att varje gång blir svårare
Jag vet att han vet det
För jag tappar färg i ansiktet
När jag säger hej då
Och färgen verkar inte komma tillbaka
Och kvar lämnades jag
Ensam
Och nu
Har hans lukt försvunnit
Och höftbenen
Syns
Men
Jag är fortfarande olycklig
|
| Kommentarer | | Tiggarflikkan - 23 dec 19 - 23:55 | | Denna gör ont, kanske mest för att jag känner igen mig lite för mycket, men d ska veta att det går, du kan vara stark, du orkar, du kan <3 |
|
|
|
