Jag dör alltid efter en sekund |
Varför fanns jag ens nånsin med
På din lista över troliga älskare
Att vidröra mer än bara kroppen på
Dina ögon - de blänkte svarta
Döden fanns alltid närvarande
Men det visste jag om
Hur många gånger såg jag inte stjärnor vandra
Längs ärren på armarna
Och hur det glittrade och sprakade bakom fasaden av lust och åtrå
Jag tog din hand, smekte psykosens skuggsidor över lårens spår av törstande händer
Och kysste och tröstade ögonens utbrunna frågor
Vi var två barn i förvuxna kroppar
Två tamdjur i en ännu vild och outforskad dröm om Den verkliga världen
Vad gjorde det att pusselbitarna aldrig passade ihop
Lösningen var att sluta försöka
Att bara se stjärnorna vandra
De hittade ändå alltid till ärren
Nätterna såg oss begå självmord
Gång på gång i de blixtrande regnen
Vi ville bli träffade
Vi ville höra revbenen krasa
Se ögonens frågor slockna
Vi ville dö där och då
Medan tårarna sköljde himlen lila
Och döden drack upp den sista klunken av våren
Som var Vi
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | martobicat - 24 feb 21 - 20:12- Betyg:  | | Vacker! |
|
|
|
