Vartefter jag skriver kallnar jag |
Jag orkar inte
att du vidrör mig,
har lagt för många år
på att bli orörbar,
aldrig når du in,
för du betyder
ingenting
Ett mantra
som blivit en sanning
efter eoners eoner
av tid
Och här sitter jag
ändå,
som dåtidens idiot
och funderar på
att börja hoppas
igen,
alla gånger jag lärt mig läxan
till trots
"Ska jag börja om
med den här skiten,
hur jävla naiv,
hur dum,
får man bli?"
tänker jag
och sedan
"Ska jag kasta bort
den här möjligheten,
slänga bort
den lilla chansen till
att få en pappa?"
och
"Eh, ja?"
och
"Men, tänk om han försvinner,
tänk om han dör
och jag aldrig tog farväl"
och
"Tårar, tårar,
tårar för honom igen,
tankar på honom igen,
malande, ältande,
sörjande,
försvinn,
gå bort ur mitt huvud,
lämna mig ifred,
låt mig vara,
vidrör mig inte
någonsin,
aldrig"
När jag träffade dig senast,
det var ett år sedan nu,
på caféet i hörnet, och
jag kände inte igen dig,
du såg gammal ut,
då kände jag
ingenting annat
än frihet,
alla klor som hållit fast
släppte taget
och du hade längre
inget grepp om mig,
du var
bara en person,
precis som vem som helst
och jag var lätt om fötterna
när jag flög hem
Kunde du inte bara
låtit det vara?
Varför skulle du
envisas med
att bry dig,
kontakta mig
och vara någon annan
än du varit,
vara någon
som jag önskat
att du skulle vara,
även fast jag förstås
inte går på det, vet
att du aldrig
skulle orka upprätthålla
löften och stabilitet
Och vartefter jag skriver
kallnar jag,
andas ut,
skönt,
inte längre mottaglig
för barnsliga illusioner
om lyckliga familjer,
hårdnar,
börjar känna igen
mig själv
Och plötsligt
är du bara en axelryckning,
jag teflon,
och tårfyllda drömmar
har jag redan glömt
"Jag kan ju inte ha
en relation med dig,
bara för att få ett fint avslut
om du skulle dö"
tänker jag,
logiskt,
rimligt,
sant
Världen blir begriplig igen,
klarnar,
och jag skakar på huvudet
åt hur jag någonsin
kunde tänka
något annat
Drar ett djupt andetag,
som fyller hela mig,
andas ut,
funderar på vad jag ska laga
till middag, vad jag ska göra
på jobbet imorgon
och beslutet om dig
skjuts som vanligt
på framtiden
...
Pappa
|
|
|
|
