Orken och förtvivlan |
Orken bara sinar och sinar.
Jag kämpar. För att inte dras ner djupare och djupare.
Men det går inte. Demonerna har mig i sitt hjärngrepp. Det går inte längre, jag orkar inte kan inte stå emot mer.
Jag dör av förtvivlan inombords. För jag vet, jag vet vad som kommer ske förr eller senare.
Orken har tagit slut nu. Ångesten,nedstämdheten, mörkret inombords. Jag klarar inte mer. Vill bara dö nu. Vill försvinna dra bort all smärta.
Jag är förtvivlad/panikslagen, av allt mörker som kommer över mig. Snart försvinner jag för gott.
Kommer inte orka stå emot er demoner längre. Ta mig ni. Det är lika bra att det blir så.
|
|
|
|
