lär mig andas igen, jag glömde hur man gör |
I matkön
På ica
När jag ska handla
En smoothie
Allting är okej
Jag är inte riktigt
Lika vaksam som
Jag brukar vara,
Jag hoppar inte till
Av varje ljud
Lika ofta som
Jag brukar
Men det förflutna
Försvinner aldrig
Inte ens i
Matkön på ica
Och bakom mig
Ställer sig en man
Som säkert är en
Helt vanlig man
Men han är en man
Med en parfym som
Letar sig in i
Näsborrarna, vidare
I luftvägarna,
Blockerar, sätter stopp,
Hjärnan får varningssignaler
Något är fel
Minnen fladdrar förbi
Och jag kan inte se dem
Jag kan inte minnas dem
Men jag blir påmind om att
Dom finns
Där
I matkön på ica
När allting var helt okej
Och allt jag skulle göra
Var att köpa en
Smoothie
Jag vill inte kalla mig
Trasig längre, ordet är utnött,
Mitt 13 åriga jag visste inget bättre
Tjatade om mitt trasiga inre
Men vad är jag nu, om jag var trasig då?
Kan man bli mer trasig än trasig?
I matkön på ica
Blev jag påmind om
Att jag kan ha bra dagar
Där allt känns ganska bra ändå
Men det kommer alltid finnas
Bitar som sitter fel, inom mig
Och dom kommer alltid skava ibland
Men kanske en dag
När den stanken av parfymen
Letar sig in i mina näsborrar,
Kanske jag inte glömmer hur man andas,
Kanske jag inte fryser till is
Utan kanske kommer jag då tänka:
Ja, det hände. Det har varit.
Men du är här nu, och ett smutsigt förflutet
Innebär inte en smutsigt nutid och framtid.
Och kanske jag en dag,
Orkar minnas dom där bilderna
Som fladdrar i huvudet
Det som parfymen påminner mig om,
Det jag vet hände
Men ändä inte riktigt minns
Och kanske kan jag en dag
Skriva en dikt om det
Utan att få panik, som nu
|
| Kommentarer | | glasbit - 30 dec 18 - 13:51 | | :( så sorglig. Bra skrivet. |
|
|
|
