Farväl |
Jag kan inte
sätta ord
på allt jag känner,
för någonting har brustit
och då jag öppnar munnen
darrar rösten
Men idag
gråter jag inte
på samma sätt
som igår
eller dagen dessförinnan
Idag gråter jag
hackigt
så att det gör ont i bröstet
för att jag sörjer dig,
för att jag älskar dig
(Nejdå,
inte sådär förälskat,
men sådär på riktigt,
sådär
som man älskar någon
som har rört en på djupet,
som har funnits
när allt annat försvunnit)
Som vanligt
ville jag bygga murar,
och intala mig själv
att anledningen till
varför jag blev ledsen
då jag tänkte på
att avsluta något med dig
var för att vi
hade sex och närhet
snarare än vänskap,
att när charm och attraktion
suddades ut
skulle resten inte betyda så mycket,
ingenting skulle finnas kvar
och allt som var vi
skulle rinna ut i sand
Jag ville intala mig själv
att jag sörjde
att vi inte skulle ses mer,
för det skulle förstås vara lite tråkigt
Men när jag hörde din röst
så visste jag,
som jag alltid vetat
egentligen,
förstås,
att självklart är vi vänner,
du är
en av mina närmaste
och jag är
så tacksam för det
Mina murar
smälter i din värme
men nu
måste jag riva dem
på egen hand,
bit för bit
Och jag sörjer inte
att vi aldrig mer ses,
för det gör vi förstås
och många gånger om,
jag sörjer, hackgråter
för att jag saknar dig,
för att delar av mig
skriker efter att vara nära dig,
dig, som är så otroligt fin
Men jag måste
fylla mitt tomrum
med sådant som är jag,
och jag orkar inte
vara jobbig
eller bete mig illa
gentemot dig
Jag måste
ta mig igenom mitt mörker
själv,
men jag ska minnas dina ord,
jag ska inte ha bråttom,
jag ska acceptera
att just nu
är det såhär,
och det gör jag nu,
accepterar,
bejakar mitt mörker,
möter det
Och jag vill säga
så mycket
till dig,
tacka dig
för alla gånger
du funnits för mig,
för alla gånger
du lyssnat
och förstått mig,
för att du berört mig
ända där
längst inne,
för att jag har fått ta del
av allt det stjärnklara
som är du
Du gillar inte komplimanger,
och jag har sagt det förut,
men Mattias,
du är
en av de finaste människor
jag någonsin träffat,
och du kommer alltid,
alltid,
ha en plats i mitt hjärta
Och jag hoppas
att du vet,
att om tårar någonsin skulle falla
längst dina kinder,
eller om mörker
skulle omfamna dig,
så finns jag här
med samma värme
som du visat mig
Jag älskar dig
...
Mattias
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | enilwe - 12 jul 18 - 22:52- Betyg:  | | Otroligt berörande. Målande & fint beskrivet ! |
|
|
|
