dikt |
Kyss den vita månskäran från mina ögon
Vi älskar i isblått
Genom rinnande vakuum
rakt genom glas
Som stjäl våra röster för en stund
Om vi blundar kan vi känna tankens kraft
Benen bär sommar och armarna gråskalornas ärr
än är det varmt och fräknarna rinner
ikapp med det daggiga, grönskimrande som flög ur den instängda våren
Innan den rosiga morgonen gryr
Har stjärnor skurit ut melodierna ur såren
Och rösterna inifrån har tystnat
Smärtan har lagt sig att sova mellan fingrarna
Och ärren har blekts av månskenet på insidan
Innan morgonen gryr är vi borta och evigheten sprängd och det enda som är kvar av oss är miljontals färger
Den nebulosa vi alltid varit instängda i har äntligen drömt klart sin dröm
|
|
|
|