Ett trasigt tonårshjärta. |
Ett dumt meddelande i ett rus av alkohol.
Ett svar, men inget åter.
Plötsligt står du där,
sex år senare.
Vi kramar om varandra
och jag tror att jag förlorar mig i din doft.
Jag dras tillbaka många år i livet,
till ett pojkrum som var hela min värld.
Där det bara var du och jag.
Vi.
Ett berg,
två händer
inslingrade i varandras.
Läppar som möts,
smak av cigarett
och kärlek.
En kärlek som brast,
som kom åter
och raserades igen.
Så många gånger.
Jag ser mina ungdomsår passera
när jag möter din blick
och jag vet att ditt hjärta just i den stunden slår ett extra slag.
För oss,
för allt som varit
och för allt det som inte blev.
Jag konstaterar att det inte går,
att hjärtat alltid kommer att längta
men att sorgen blivit för stor.
Jag säger att jag måste gå,
du nickar.
Tar tag min hand,
och håller den krampaktigt när jag slingrar mig ur.
Jag vet vad du känner.
Jag känner precis likadant.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) | arnefredriksson - 3 jul 18 - 15:36- Betyg:  | Jobbiga känslor för mig, så stark beskrivning. För mig är det nu 25 år sedan och jag vet att hon inte kommer tillbaka. På andra sidan havet, gift och mamma.
Läser gärna fler av dina känslostarka dikter. |
|
|
|
