Vildängel - kapitel 1 |
Jag skulle vilja vara solen.
Tänk om jag kunde skina ner på mitt folk från en vacker himmel lika blå som havet. Jag skulle kunna värma mitt folk och se till att inget ont hände dem. Jag skulle värma varenda en med min kärlek och låta mina strålar omfamna deras kroppar och jag skulle vagga hela världen i min famn. Hela Pelina skulle vara säkert under mitt beskydd.
Men jag är inte solen. Min beröring kan inte värma någon för min hud är ljus och min kropp är kall och blodet i mina ådror har sedan länge slutat flyta. Mitt hjärta slår men det pumpar inte blod. Det slår för att det måste. Det slår för att det är dess uppgift. Hjärtat håller oss vid liv. Men mitt liv tillhör en demon och jag är hans kärl, hans tjänare och hans soldat och jag gör som jag blir tillsagd och jag lyder order och min vilja saknar betydelse för jag måste lyda. Jag måste lyda.
Men tänk om jag inte vill?
Tänk om jag vill leva?
Tänk om…
Jag skulle vilja vara solen.
Om jag vore solen skulle jag vara fri och ingen skulle kunna ge mig order och jag skulle vara min egen och jag skulle vaka över allt levande och jag skulle vara en del av allt liv. Om jag slocknade skulle världen gå under. Jag skulle gå under.
Nej.
Jag har redan gjort det.
Jag sålde mig själv till en demon.
Jag gav mitt liv till Kalmaost.
Allt jag äger är min frihet.
Min frihet…
Vilket patetiskt ting att äga.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) | Moredhel - 17 maj 18 - 22:00- Betyg:  | Bra vändningar.
Om du var en välgörande sol åt ditt, ge dig sjutton på att någon skulle
griller i huvudet och leka Ikaros. |
|
|
|
