Jag försvinner in i hans beröring |
Och när han lämnar
Är jag inte rädd
Att det är för alltid
Även om jag vet att det finns en gång
Då han inte kommer tillbaka
Jag är ingen romantiker
Inget varar för alltid
Men jag kan njuta av nuet
Lite oftare än förrut
Och när hans hand går på upptäcksfärd
Darrar min kropp av
Ren glädje
Och även när hans hand kommer för nära
Mina dåliga minnen,
Det som etsat sig fast i huden
Även fast kroppen spänner sig och
Handen rent instinktivt stoppar han
Så är jag inte rädd
Eller äcklad längre,
Han flätar samman våra händer
Och jag kommer ihåg att andas
Jag brister ut i skratt
Och jag låter fingertopparna
Försiktigt lära känna han
Jag säger nej
Men inte för att jag behöver upprepa mig
Bara för det sitter fast i mig
Det som hänt
Men när han lämnar mig
Gråter jag inte
Jag minns hur jag skratta så jag fick ont i käkarna
Och magen
Kyssar har aldrig varit så tröstande förrut
Jag har aldrig gillat att hålla hand
Men när hans fingrar flätar sig samman med mina
Känns det som att mina fingrar
Hungrat efter hans beröring
Innan jag ens fanns till
Jag känner för han
Han får mig glad
Och han gör mig orolig och osäker
Det är passionerat
Men så tryggt
Och jag visste inte att
Man kunde känna sig trygg
När kärlek var iblandat
|
|
|
|
