Min bror |
Min älskade bror, hur blev det såhär?
Kan du se, känner du smärtan jag bär?
Inget är sig likt sedan den dagen du försvann
Jag var med dig och såg hur sanden i timglaset rann
Jag stänger mina ögon, håller varsamt din hand
Och timglaset är åter fullt till bredden med sand
Men när jag öppnar mina ögon är du inte här
Tittar upp mot molnen och hoppas att du har det bra där
Skrev en dikt för länge sedan där jag bad dig att alltid stanna kvar
Nu har jag bara frågor, men hittar inga svar
Nu står jag vid din grav, har lämnat snön full av spår
Tänker tillbaka och gråter en tår fast det gått över två år
Men hjärtat känner inte det, har inte koll på tid
Och jag hoppas så att du äntligen funnit frid
Du var den som räddade mig, den som gjorde mig fri
Nu är du bland molnen med han som tog ditt liv
Han som bestämde och såg på hur sanden rann
Han som nu varsamt håller din hand
|
|
|
|
