Malen |
En gammal goding som jag skrev 2014
En mal föds, men är ej som alla andra
Helt ensam på jorden, ska han nu vandra
De andra malarna är vackra, med pamp och med glitter
Bland alla dessa, hörs nu bara fnitter
För vår mal är ful, tråkig och grå
Han sitter för sig själv, i sin egen lilla vrå
De andra malarna skrattar, pekar, kastar sina ord
Lilla malen tänker, att han vill bort från denna jord
Denna jord är mörk, grym och kall
I alla fall om du är ful, det blev nu malens fall
De andra malarna är vackra, ser honom som ett hot
Det blir ett val om han får stanna, och alla röstar emot
Malen tar nu sina saker, och börjar fara
Kvar hos de andra, vill han ändå inte vara
Då ser han ett ljus, kan det komma från andra?
Som är glada, snälla och tar hand om varandra?
Men detta var fel, för ljuset var en låga
Här på sekunden, avslutades hans plåga
Saken är den min vän, att ingenting är lätt
Vi fula får kämpa, medans de fina får allt på enklaste sätt
|
|
|
|
