Yao [one shot] |
Bara för att vara lite aktiv här [och plötslig inspo]kommer ännu en kort grej som jag lägger upp här. Tydligen kan jag inte riktigt släppa Yao och Johannes, hahahahahaha.... sorry not sorry
Solen började skymtas på horisonten, sken igenom persiennerna och skapade randiga skuggor. I en säng med okända dofter låg Yao. Händerna var knäppta bakom huvudet och trots alkoholens dåsighet var han klarvaken. Värmen från personen bredvid honom, hudkontakten, gjorde det omöjligt att slappna av. Han vände sig mot tjejen vars bröst höjdes och sänktes i takt till hennes djupa andetag. Det var verkligen dags att gå. Så försiktigt som möjligt reste sig Yao från sängen, tassade runt för att hämta upp alla sina kläder. På lite ostadiga ben drog han på sig sina jeans och bara två knappar på skjortan blev knäppta. Han hade gjort det så många gånger att allt gick per automatik. Nycklarna låg på ett bord vid hallen, som hos alla andra han varit hos. Han gick ut, låste om sig och kastade in nycklarna i brevinkastet.
Trapporna tog han två steg i taget och snart slog den tidiga vårluften honom. Läderjackan hade han inte orkat knäppa, de ljumma vindarna fick värma upp honom. Han försökte föra en cigg mot munnen och på andra försöket lyckades han pressa fast den mellan sina läppar, det tog tre försök att tända den. Det var en fin morgon när han gick längst älven. Träden hade fått små gröna musöron och grusvägen var snustorr så det knastrade under hans kängor, som han insåg han inte snörat. Varför var ingen annan ute för att ta del av den? Skamligt. Så skamligt att han letade fram Ricks nummer, vart hade han ens tagit vägen under kvällen? Han måste ha gått riktigt tidigt från festen.
Det tog tio signaler innan han svarade.
”Yao, vafan vet du hur mycket klockan är?”, muttrade en hes och nyvaken Rick.
”Faktiskt inte”, sa Yao och vinkade mot en joggare som kom springande emot honom.
”Är du fortfarande full?”, fortsatte Rick, en djup suck fick Yao att skratta smått.
”Tror fan det alltså”, konstaterade Yao. ”Men det är en fin morgon, vill du komma och hänga?”
”Yao klockan är fyra, åk hem och sov, ingen vettig människa är uppe”, gäspade Rick.
”Jag såg nyss en joggare”, sa Yao glatt.
”Som sagt, ingen vettig människa är ute, far hem och sov, god natt”
”Eller är det god morgon?”
”God morgon då”
Där med var samtalet avslutat och lite snopet stoppade Yao tillbaka mobilen i jackfickan. Rick som alltid klagade på att han var så jävla sur och nu var det tvärt om, aldrig nöjd. Halsen var öm efter allt drickande, pratande… och rökande, det stack i halsen när han tog ett bloss. Aldrig att han ville sova nu heller. För tillfället kändes det som att han skulle kunna gå en mil, eller två. Kanske det han borde göra? Hur som skulle han ta den långa vägen hem.
Två kilometer senare satte han sig i gräset, nära älven. Hela morgonen var hans så varför stressa? Lövens prasslande i vinden ersattes med Kesha när han tagit fram sina hörlurar. Solen värmde och han la sig raklång i det torra gräset, det stack lite i nacken. Här bestämde han sig för att stanna ett tag. Det var i alla fall tusen gånger behagligare än att vara i en främmande lägenhet. Han bestämde sig för att sluta ögonen, tills nästa låt började spela. Det var väldigt skönt att ligga där. Känna lukten av vatten och låta vinden kila över huden som knottrade sig. Nästa låt började spelas men han låg kvar och nynnade med. Sakta började han tugga på filtret till cigaretten, insåg att det var äckligt som fan och slängde iväg den. Om livet alltid kunde vara såhär okomplicerat skulle Yao vara lyckligast i världen. Han la sig mer till rätta och knäppte händerna bakom huvudet för att slippa det förbannat stickande gräset. Han skulle bara ligga kvar tills nästa låt började spela, sen skulle han röra på sig. Men än så länge ville han njuta av hur obekymrad han kände sig.
|
| Kommentarer | | ilenna - 6 feb 18 - 23:54 | mysigt att få läsa om yao igen :D och jag gillar sånna här korta ögonblicks-delar så fortsätt lägga upp när inspirationen infaller!
gillar hur enkelt du fick en att känna allting i den här texten; hur gruset låter, hur vinden känns mot kinden osv. jättelevande! gillar alla små detaljer.
(och håller med arbok, det är väldigt okej att inte kunna släppa karaktärer :)))) | | arbok - 6 feb 18 - 20:43 | Vilket mysigt ögonblick! Jag är värdelös på att gå upp i tid, men de få gånger jag är ute så tidigt på morgonen (typ när jag gick hem från Max efter stängningar på sommarnätter) så uppskattade jag det verkligen. Och det är helt okej att inte kunna släppa karaktärer, för övrigt, för jag tänker på mina hela tiden :))))
Och så en sidenote: musöron är så gulligt ord att beskriva löven med. Längtar efter våren ännu mer nu :( |
|
|
|
