I skuggan av Heleneholmsverket 1: Om en penna |
Det var Anas sextonde födelsedag. De närmsta grannarna var bjudna som vanligt och några vänner hon själv fick välja. Dock fick hon inte välja vilka grannar. Då hade hon absolut inte bjudit in Marek Kradowski.
När hon vaknade den morgonen var det med fjärilar i magen. Mer än vanligt även om hon för det mesta vaknade med en oförklarlig förväntan av vad dagen skulle ge. Även om det för det mesta inte gav något speciellt.
Det brukade innebära en cykelsträcka till skolan, historielektioner, matte, kortspel i kafeterian på lunchrasten och sen direkt till jobbet i kiosken. Med lite tur kanske kanske Ivan gav henne blickar på rasten.
Cykelvägen ner till havet var utan att ljuga fruktandsvärt tråkig men sån tur var avklarad på en halvtimme. Jobbet i kiosken var enkelt. Hektiskt på somrarna med svenska och tyska turister, en del ryssar. Alla var glada och glassen såldes fort.
Kiosken höll öppet året runt och utöver sommaren var det inte lika kul. Men det gick åt en del korv till lokala ungdommar. Varvid en del som hon kände från skolan. Och Marek Kradowski som var en arbetskamrat till hennes far. Han dök upp minst en gång i veckan minst, även om hans arbetsplats låg en bra bit bort. Han var även en granne och alltid överdrivet trevlig. Men det var något med hans fru som alltid luktade sprit och glodde surt.
Det var mycket snö den vintern och Ivan och Bartek som gick i parallelklassen kom tidigare än de andra gästerna. De lämnade blöta fotspår i farstun, hälsade artigt på förädrarna innan de slutligen satt alla tre tillsammans i hennes rum och smygdrak av en flaska vodka som Bartek haft med sig.
Mamma och pappa spelade radio i köket och det doftade från kastruller. Blötsnö smälte direkt mot rutorna.
Ivan hade ett kassetband med Madonna som de spelade medan de drack ur flaskan. Ana kände hur det värmde hela vägen ner genom strupen till magen. De talade om sina lärare och om Gorbatjov. Skrattade.
Barteks mamma hade klippt honom så han såg ut som ett fyllerakat lamm. Ivan strök honom över huvudet då och då och fick en lavett var gång av Bartek liksom Svetlana skrattade.
Kasetten tog slut och ljudet från farstun klev upp och in genom den tunna dörren. Marek Krakowski skrållade högt därnere.
Bartek gick till dörren och lutade sig emot den. Ivan tog fram ett litet paket ur jackfickan.
Han räckte det till Ana. Det var ett litet paket. Inslaget i glittrande rött silkespapper med ett snöre runt. "Från mig och flinten".
Senare på kvällen förvandlades blötsnön till tunga regndroppar och resterna av snögubben bakom huset började sakta smälta bort till ljudet av festen som sakta tappade folk.
Och Ivan och Bartek hade sedan länge gått.
|
|
|
|
