När mamma slog mig, igen. |
Den 4 november 2015.
För två timmar sedan låg jag på golvet och min ytterdörr stängdes efter henne. Jag lyfter på huvudet och hör hennes steg ner för trappan. Jag vet att jag måste upp och låsa dörren, allt för att försöka skapa lite distans. Allt för att försöka bygga upp mig själv igen, försöka glömma. Helst av allt vill jag bara ligga kvar på golvet, jag är fortfarande blöt i ansiktet efter att hon spottade på mig och kroppen värker. Det känns som om mina inälvor ska ramla ut när jag reser mig upp. Sex steg är det mellan köket och ytterdörren, för varje steg så blir smärtan i min mage värre. SÅ fort jag vridit om låsvredet så sjunker jag ner på golvet igen. Smärtan i magen blandas med illamående, jag tar mig krypande igenom hallen och in i badrummet. Jag hinner knappt få upp toalocket innan jag börjar kräkas. Magen krampar värre än nånsin och mina tårar svider i ögonen medan jag fortsätter vad som känns som ett ändlöst hulkade.
Jag ställer mig upp stänger toalocket och spolar. Jag undviker att titta in i spegeln när jag böjer mig över handfatet för att skölja munnen. Jag vill inte se mig själv nu. Ut i hallen igen för att komma till städskåpet så jag kan städa upp efter mitt kräkkalas inne på toaletten. Jag intalar mig verkligen att såpa med citrondoft kommer lösa allt detta. Femton minuter senare är toaletten och golvet rent igen och städgrejerna har hittat sin plats i skåpet. Det var 40 minuter sedan hon lämnade mig och jag har fortfarande inte torkat bort hennes saliv ur mitt ansikte.
R – Hon har varit här igen
M – Det var ingen lång paus du fick :´(
R – Inte direkt
M- Hur illa tog det?
R – Hon höll för min näsa och mun slog och spottade på mig
M – Då var det illa… Gissar att det tar riktigt hårt på krafterna.
R – Just nu vill jag bara dö
Jag önskar så att detta hade kunnat vara en återblick, att detta var den sista händelsen innan jag bröt mig loss ur det hela och fick ett ”värdigt liv”. Och att jag sedan många år senare väljer att se tillbaka på en mörk tid i mitt liv och kan jämföra med hur bra jag har fått det. Men jag är ingen sån människa, jag är ingen människa som slår bakut och startar en revolution. Detta är ingen händelse som ligger flera år tillbaka i tiden, det var idag som min mamma slog mig till golvet för att sedan sätta sig gränsle över mig och örfila mig innan hon höll för min näsa och mun tills jag knappt kunde andas längre. När hon kände sig nöjd så släppte hon taget om mig och örfilade mig igen och talade om för mig hur ”jävla värdelös” hon tyckte att jag var. Sen spottade hon mig två gånger i ansiktet och reste sig upp och gick. Och jag låg kvar.
|
|
|
|
