Jag har varit kvinnohatare. |
Jag var elva år första gången jag blev våldtagen
Jag var elva år första gången en man mot min vilja pressade sig in i mig FASTÄN JAG SKREK NEJ
Fastän jag grät, bad, slogs och sparkade och med all min jävla kraft försökte ta mig loss
men han var större, starkare och sisådär fyra år äldre
Under en paniksituation, den där absolut första gången en man våldtog mig
Gick jag igenom:
Flykt
Kamp
Och sedan frös jag till is
Jag låg stilla, kunde inte röra mig längre
Jag gav inte upp, egentligen
Det är den bilden jag har haft i mitt huvud så länge efter att andra har tryckt in det i mitt huvud
"Du gav ju upp tillslut och lät honom"
NEJ!
JAG BET JAG SLOG JAG SPARKADE JAG REV OCH JAG SKREK HÖGRE ÄN NÅGONSIN TIDIGARE OCH... min kropp lyssnade inte?
Jag var elva år när jag förlät honom första gången
Elva år andra gången han våldtog mig
Elva år när han hade våldtagit mig så många gånger att jag tappat räkningen
Elva år när jag gav upp även i huvudet
Och jag var tolv sista gången han våldtog mig
När jag var tolv år hade jag blivit säker
Män var bättre än kvinnor
För det fick jag förklarat under våldtäkterna
Att män var bättre på alla sätt och det bevisade han också
Han var starkare, hade mer makt över mig än någon annan, han var mer omtyckt än jag och hade alla förutsättningar i världen
Jag dög bara till att våldta
Och den dagen jag fick mens, den där dagen när jag blev säker
Så fick jag reda på att jag inte längre dög till att våldta
För nu var jag smutsig, äcklig
Inte längre ren och oskuldsfull
Därför skämdes jag i många år över att vara kvinna
Jag hatade kvinnor
Inte individerna bara själva... bara kvinnosläktet
För män var bättre
Jag visste det
Kvinnor var värdelösa
När jag var sexton uttryckte jag det för min mamma
Vid middagsbordet kom feminism upp på tal
Och jag sa till min mor, min älskade mamma att jag hatade kvinnor
Jag sa: "Män är bättre än kvinnor, mamma. Jag hatar kvinnor. Inte dig, men sjävla... kvinnosläktet. Jag älskar vissa kvinnor, men hatar dem flesta. Jag skäms för att vara kvinna."
Hon har nog aldrig blivit så förvånad när det kommer till mig
Och då har jag gjort mycket saker
Hon trodde nog att jag inte kunde förvåna henne längre,
men när jag sa de orden så blev hon tyst en längre stund
Och sedan blev det en livlig diskussion
Mamma, förlåt för att jag inte lyssnade då
För att jag inte kunde få in orden du sa
Det du sa till mig - inte för att jag skulle bli feminist eller börja älska kvinnor
Det du sa till mig för att jag skulle älska mig själv och känna att jag är lika jävla mycket värd som vilken man som helst
Det som jag avfärdade
Och förlåt för att jag sa till dig att DU inte är lika mycket värd som en man
Förlåt för allt det jag sa som jag inte fattade att jag sa:
Förlåt för att jag sa att du inte förtjänar lika mycket i lön som dina manliga kollegor
Förlåt för att jag sa att du förtjänar all den där sexualiseringen som du fått utstå på ditt mansdominerade yrke
Med lappar i skåp, försök till att få ditt nummer, förlåt för att jag sa att alla jävla gånger som en man satt sig över dig SÅ VAR DET RÄTT
Förlåt!
Detta är vad jag borde sagt till dig:
Du är världens coolaste kvinna som överlever ett yrke med nästan bara män, som varje dag går till jobbet och bara briljerar
Du är så jävla cool som har försökt ditt yttersta att uppfostra mig till en självständig och stark kvinna, som sagt till mig att jag kan klara allt
Så jävla cool som har schasat bort stalkers även fast du varit livrädd och lyckats gå iväg
Så jävla cool som åkte till IKEA när du och pappa skilt er, tog dig hem med två stora madrasser och täcken och jag vet inte vad HELT ENSAM KOMMUNALT
Så jävla cool som jobbar som byggarbetare och fixar allting hemma själv, som renoverade vår lägenhet själv och gjorde om det till en fyra för att jag skulle få eget rum
Så jävla cool som är en kvinna som bevisar att män inte är bättre
Att kvinnor klarar mansdominerade yrken med galans
Och allting annat
Jag har alltid tänkt att anledningen till att jag hatade kvinnor var efter våldtäkterna, enbart det
Men när jag tänker tillbaka på hela mitt liv
När jag varit barn, när jag har varit tonåring och när jag har varit ung vuxen
Så har inte bara män utan även många kvinnor bevisat för mig att det är så
När de på något sätt har berättat att allting har varit okej
När de på något sätt har tryckt in mig i stereotypen av en oskyldig flicka
När de har tryckt ned mig och kallat mig hora och slampa och allt det där
För att någon våldtog mig som barn och fick mig att se på sex som någonting som man kan skada sig med
Någonting som gjorde ondare än alla rakblad i världen
När jag inte VÅGADE säga nej längre utan istället bara sa "JA" eller ingenting alls för att jag var rädd för känslan
av att mitt NEJ inte betyder någonting överhuvudtaget
För att jag var rädd för att ännu en gång, behöva bli våldtagen för att mitt nej inte väger lika tungt som en mans nej
Och därför var det lättare att aldrig sätta mig i situationen där jag kunde bli våldtagen
Där allt sex var med samtycke
Det var bara lättare så
Och nej, inte alla män våldtar
Inte alla män gör någonting alls
Jag vet! JAG VET!
Men elva män har tvingat sig rätten till fullbordat samlag fastän jag sagt nej
Fler män än jag kan räkna har tagit på min kropp utan att fråga
Och noll kvinnor har det
Jag har en sambo som jag älskar
En sambo som jag vågar säga nej till nu
Och jag vet att han aldrig skulle göra något mot min vilja
Jag kan säga nej mitt i sex för att jag inte vill längre
och han slutar direkt.
När vi hade varit tillsammans i ett och ett halvt år så sa jag att jag fick ont under sex en gång
Och han slutade direkt, utan att tveka
Och jag började gråta
Det var inte bara en tår eller så, jag verkligen grät
Det var första gången sedan jag var sexton som jag vågade avbryta ett samlag
Även fast det gjort ont många gånger innan, även fast jag velat
För när jag var sexton år så fortsatte mitt ex efter att jag bad honom flera gånger
Men han var ingen våldtäktsman, egentligen eller sådär... det blev bara lite fel den gången
Jag visste bara att det gjorde lika ont som alla de där andra gångerna
Jag berättade det för honom, hur rädd jag var när jag sa det
och hur jävla dum jag kände mig efteråt eftersom att jag visste ju innerst inne att han aldrig skulle fortsätta,
jag visste ju att han skulle sluta direkt även om han hade varit tre sekunder från att komma
Men jag var så otroligt jävla rädd för att han ändå skulle fortsätta
och när han hörde mig gråtandes berätta alltihop och hur jag kände,
min rädsla och att jag kände mig så jävla elak mot honom för att jag inte hade vågat för tänk om?
Så sa han inte: "Men inte alla män", han höll om mig och sa:
"Det är inget konstigt älskling, jag förstår att du inte har vågat. Förlåt för alla gånger du har velat avbryta och jag inte har förstått det. Börja säga till nu, för jag kommer lyssna. Känn dig aldrig tvungen"
Det var lite av en chock. Han bad om ursäkt - för de gångerna jag inte har visat någonting ÖVERHUVUDTAGET för att han inte hade förstått att jag ville sluta.
Och han grät också, han grät för att han kände att han hade skadat mig
Det kände inte jag, jag känner inte det heller - aldrig någonsin
För jag bet ihop, låtsades som ingenting alls
Och berättade aldrig, förrän den där dagen när jag sa nej under sex för första gången
Och han bad om ursäkt
Jag vet att det inte är alla män
Men det är många män
Och nu börjar mina ord liksom ta slut
Det skulle bli en dikt
Det blev någonting annat
Men skitsamma.
Poängen är att jag är feminist.
Att jag inte var det förut
Att jag inte var det förut för att samhället och förövare tvingade mig till annat
Och att nu är jag så jävla trött så nu räcker det med ord.
|
| Kommentarer | | Tiggarflikkan - 7 maj 21 - 22:55 | | <3 |
|
|
|
