studentliv [del 12] |
[15:10 sänt meddelande] sorry jag är på väg. det blev lite strul på en lektion bara.
Fem i halv fyra klev Adrian in genom dörren till Waynes och sökte med blicken efter Alex. En hand som höjdes i luften fångade hans uppmärksamhet och han gav den andre ett ursäktande leende när han drog ut stolen för att sätta sig mitt emot.
”Hej, du har alltså hunnit köpa kaffen själv som jag skulle bjuda på?”
”Kan nog tänka mig en påtår sen om det känns bättre för dig”, flinade han. ”Vad var det som hände på lektionen?”
”Nej jag fick tillbaks en inlämning som läraren påstod att jag skulle ha underkänt i”, började han och hängde av sig skinnjackan på stolen. ”Men det var på helt kassa argument, som källförteckningen bland annat. Stycket jag hänvisat till var till och med från hans egen bok så.. Äh jag blir bara irriterad om jag ska snacka mer om det, jag tror att jag lyckades ordna det i alla fall för han tog tillbaks den och skulle ´kika närmare på den´ som han sa. Gubben var väl för stolt för att medge rakt framför mig att det var han som gjort fel.”
”Men fan vad segt det där lät. Man blir ju lagom trött när inte lärarna kan sköta sitt jobb. Som att man inte har fullt upp med sitt eget liksom.”
”Jag menar det”, suckade Adrian. ”Men jag går och köper min kaffe, du vill inte ha påtåren redan nu?”
Alex höjde koppen med ett leende. ”Jag har kvar.”
När han kom tillbaks till bordet igen hade hans humör hunnit lätta något och det var egentligen också först då som han tog sig tid att uppskatta synen den svarthårige bjöd på. Att han först den där morgonen när han vaknat trott att Alex varit blond? Självklart skulle den där åt-sidan-strukna luggen och håret som lockade sig lite i nacken vara svart. Och han häpnades fortfarande lika mycket nu som då – när han krockat in i honom på stan – hur snygg han faktiskt var. Tanken på att han kanske inte ens skulle ha träffat på Alex igen om det inte varit för den krocken var ungefär lika märklig som insikten att han satt här och tog en fika med honom. Inte just faktumet att han gjorde det med killen han glömt bort morgonen efter, utan att han satt och fikade med Alex utan att gripas av fullständig panik. Du har alltid varit bra på att spela cool, och på att lura dig själv. Wilmas ord snurrade runt i huvudet och han undrade om det faktiskt var det som var fallet. Inte att han förnekade några fjärilar i magen – för sådana kände han inte – men att han kanske lurade sig själv i att han inte kände någon panik? Han kanske bara var så jävla envis att han lyckats trycka undan dom ångestfyllda känslorna. Skönt isåfall.
När han hade satt sig igen såg han hur Alex kikade ner i hans kopp och sedan roat höjde ögonbrynet mot honom.
”Vad?” frågade han fastän han nog mycket väl visste vad det var Alex reagerat på. Han hade ju trots allt fikat med honom och Ludvig tidigare.
”Säker på att det ens finns något kaffe där i?”
Adrian himlade med ögonen. ”Ja men vadå, till exempel café au lait. Au står för hälften. Hälften kaffe, hälften mjölk.”
”Det gör det ju inte!” skrattade Alex till. ”´Med´, Adrian. Au betyder med.”
Han var inte säker på att han hade hört honom säga hans namn på det där sättet tidigare. Isåfall hade det inte framkallat någon särskild reaktion hos honom tidigare. Nu ville han nästan höra det igen. Förslagsvis när han senare skulle komma med ett hest stön och med händerna greppade om Adrians hår.
”Hade kunnat lura dig”, log han oskyldigt.
”Med basic franska? Jag har dessutom läst franska i tre år”, svarade Alex flinande.
”Men vad fan. Ja då hade jag ju verkligen ingen chans. Jag ska nog beställa en likadan till dig. Ser fram emot att höra dig be om ursäkt att du drev med mig eftersom du aldrig kommer vilja dricka kaffe på annat sätt efteråt.”
Alex hade fått sin lovade påtår, vanligt svart kaffe dock, men gick roande nog med på att pröva en klunk från Adrians kopp. Det behövde inte direkt frågas om bacillskräck när det var någon man hånglat med oräkneliga gånger.
”Men seriöst, är det här vad du dricker? Det smakar ju bara varm mjölk”, sa Alex flinande efter att ha slickat sig om läpparna.
Adrian skrattade lågt. ”Lägg av, känner du inte kaffet har du förstört smaklökarna, och eftersom det inte är särskilt sannolikt så är det mer troligt att du tyckte om det. Men inte vill medge det. Vågar påstå att jag har rätt.” Ibland drev dom nog faktiskt mer med varandra än dom var seriösa, men det var samtidigt en av grejerna Adrian verkligen gillade. Det var tröttsamt att umgås med människor utan humor.
”Visst, kommer beställa en likadan i smyg nästa gång.” Nästa gång.
”Tror jag säkert.” Adrians mobil hade pipit till några gånger och när den nu gjorde det igen valde han att dra upp den ur fickan. Kanske var något viktigt. ”Alltså det var verkligen inte min skoldag idag. Nu har jag tydligen lyckats glömma en ganska viktig, dyr inköpt, bok på biblioteket.” Han skakade lätt på huvudet åt sig själv men skickade tillbaks ett snabbt tack till Marcus som hade hittat den. ”Var din dag bättre?”
Alex lutade sig bakåt med ett leende. ”Kanske tur att det är fredag. Men ja, helt okej. Vi har faktiskt fått erbjudande om att söka plats till en projektresa till Belgien. Dom ligger typ i framkant när det gäller ny arkitektur i Europa.”
”Det låter jättehäftigt ju. Hur länge skulle du vara där isåfall?”
Den svarthårige nickade. ”Ja verkligen, det kom väldigt oväntat bara för vår lärare trodde inte att vår skola skulle få chansen eftersom svaret från universitetet i Belgien dröjt. Ett halvår är det. Galet, jag vet.”
”Galet, och häftigt”, höll han leende med.
Om Adrian tidigare haft någon liten tveksamhet över att dom setts två gånger på två dagar så hade den inte påverkat den kommande veckan alls. Tvärtom så hade dom två spenderat majoriteteten av dagarna tillsammans på ett eller annat sätt. Självklart hade dom träffats för rent fysiska behov, och Adrian vågade helt klart påstå att han för närvarande upplevde sitt bästa sex, men dom hade gjort annat också. Förutom att legat och pratat i timmar om egentligen allt och egentligen inget så hade dom träffats för ytterligare en lunch, dom hade kollat på filmer och kunnat konstatera att Adrians säng fungerade väldigt bra för det också, druckit kaffe med alldeles för mycket(lagom för Adrian) mjölk och senast igår natt lyssnat igenom nästan alla Blood on the dance floors låttexter och skrattat tills att det riktigt värkt i magen. I slutet av veckan var Adrian dock ganska nöjd med att bara hänga på en utav nationerna med Marcus och Jacob. Plus hamburgertallrik.
”Kommer ni ihåg Tristan som gick i min klass första terminen?” undrade Marcus. ”Han hoppade av sen.”
Jacob nickade. ”Jag tror det. Han som var så sjukt blyg men som ändå alltid följde med ut?”
”Ja exakt. Han som seriöst såg ut att vara fjorton. Han var jätteschysst, men liten på något sätt liksom.” När Adrian också nickade att han kom ihåg höjde Marcus roat ögonbrynen innan han släppte bomben. ”Han har blivit farsa.”
”Va?” kom det till svar i kör.
”Japp. Jag träffade Camilla igår som känner honom. Han bor ihop med flickvännen och allting, och dom fick en unge för typ tre månader sedan. Blev på riktigt chockad.”
”Men shit, verkligen. Kan inte alls se det framför mig”, flinade Jacob. ”Men häftigt ändå, när det är någon som man minst anar. Han kanske är en jättebra pappa liksom.”
”Helt säkert tusen gånger bättre än vad jag skulle vara i alla fall”, sa Adrian. ”Om någon av er skulle haft en lillkille eller tjej hade jag helt klart kunnat ställa upp som barnvakt för att vara den där lite roliga morbror-typen, men jag skulle inte vilja ha ansvaret för att helt uppfostra en annan människa”, sa han med en rynka i pannan. Mobilskärmen tändes i samma stund som han fick en notifikation och han slutade för en stund att lyssna på dom andra två när han tog upp telefonen.
Jason: Tjena, lust att ses?
Grindr-Jason. Killen som Adrian ´nästan, nästan´ övervägt att träffa igen eftersom han nämnt sin egen ovillighet till förhållanden och därmed prickat av en stor likhet med Adrian. Nu hade han väldigt snabbt råkat skriva ett nej. Som att det varit en ren självklarhet att han skulle göra det. Det fanns ingen regel att vara exklusiv med en kk, så mycket visste han fastän han inte haft någon tidigare. Det var väl liksom det som var grejen; att kunna träffa någon utan några särskilda krav och osynligt koppel runt halsen. Fast en kk brukade man kanske inte åka och shoppa med på Ikea heller.
”Bara att inse Jacob, vi är tråkigt sällskap.”
Adrian såg upp när han hörde Marcus och skakade leende på huvudet. ”Vad pratar du om?”
”Uppenbarligen någon mer intressant i mobilen där?” Han log över kanten på colaglaset innan han tömde det.
”Det var snarare personen i mobilen jag dissade”, medgav han. Med tanke på hur lätt det var att hitta någon annan på grindr fick väl Adrian känna sig smickrad över att Jason inte gett upp på en gång utan fiskat lite mer. Och alldeles nyss hade Adrian skickat ett meddelande med orden ’nej alltså sorry, men jag träffar någon nu.’ Det var på sätt och vis en lögn eftersom det bara var sådant man sa när man verkligen träffade någon – inte träffade någon på det sättet Adrian och Alex gjorde. Men att Jason nu trodde det var lika så bra.
”Jaha så det var en annan kompis du dissade? Skönt”, fortsatte Marcus retas. För dom i hans umgängeskrets var det känt sedan länge att han inte träffade någon han strulat med igen, så det var inget konstigt att Marcus inte gjorde den kopplingen nu heller.
”Du kan få läsa om du vill. Men du får se till att inte scrolla för högt upp eftersom jag kan slå vad om att det skulle få dig att rodna.” Adrian sköt leende mobilen åt hans håll men visste samtidigt med sig att Marcus aldrig skulle kolla. Han var fullständigt okej med att Adrian var gay och hade aldrig sagt ett ont ord om det, men han var också den som blev sjukt obekväm när några detaljer innehållandes sex med andra killar nämndes. Han själv tog inte det minsta illa upp utan tyckte mest det var kul.
”Vad håller du nu på med?” Jacob såg roat på honom. Och Marcus hade självklart inte rört telefonen.
”Grindr. Lite grann.”
”Seriöst? Funkar det då? Eller jag menar, det är typ som tinder va?”
”En mindre barnvänlig och snabbare version av tinder skulle jag väl säga. Vem orkar snacka med någon i över en vecka innan man ens bestämmer sig för att ses? Det kommer inte leda till något mer seriöst för det.”
Diskussionen hade fortsatt ut från nationen och hade någonstans halvvägs genom stan spårat ur. (Och fått Marcus att rodna sönder typ.) Därefter hade dom – kanske tur nog – skilts åt och Adrian hade precis satt sin andra cigg mellan läpparna. Höstkylan hade kommit snabbt och festen på stranden kändes redan avlägsen, likaså att kunna gå runt med skinnjackan öppen. Nu hade han till och med en halsduk runt halsen.
Dagarna rullade på med pluggande och festande – det förstnämnda i ett något lugnare tempo för närvarande och det andra precis som vanligt men med skillnaden att Adrian inte längre följde med någon hem. Gymmet hade också fått flitiga besök från både honom och Johan, och han och Alex hade setts vid två tillfällen – i sängen. Wilma hade precis som hon varnat om försvunnit in i den där pluggdimman och även om Adrian lät henne vara så saknade han henne. Men annars skulle han vilja påstå att livet lekte ganska så bra. Kvällen hade spenderats i köket i Viktors och Jontes korridor med både kort- och sällskapsspel, och där Johan och Adrian hade hamnat i ett flertal småtjaffs tills att dom istället fått vara i samma lag. Två dåliga förlorare var antagligen bäst att para ihop för dom andras skull – så länge dom dåliga förlorarna vann vill säga.
”Vi spelar fia med knuff nästa gång”, flinade Viktor när Adrian och Johan tog på sig jackorna. ”Man kan seriöst inte ta fia med knuff på allvar.”
”Tror du på det där?” Jonte skrattade. ”Dom där två tar fia med knuff på allvar, jag lovar.”
Adrian nöjde sig med att le åt den kommentaren. Det var ju förmodligen sant. ”Men det här var trevligt killar.”
”Det var det. Gå försiktigt hem nu”, flinade Viktor och drog som vanligt på sin göteborgska lite extra när han retades.
När dom lämnat lägenhetshuset tog Adrian fram sin mobil och hittade ett sms från Alex där. Skickat för nästan två timmar sedan.
[20:42 nytt meddelande- Alex] Hej, jag ska på en korridorsfest hos en kompis imorgon. Skulle vara kul om du vill följa med. Ludvig ska också hänga på.
”Har du cigg på dig? Jag har mina i fel jacka.”
”Visst.” Adrian räckte Johan paketet men höll kvar blicken på mobilen medan han skrev ett svar. Självklart hade han kunnat fundera lite längre men han var ärligt talat ganska trött på att behöva göra det.
[22:48 sänt meddelande] Låter kul. Är ledig på fredag också så det passar extra bra.
[22:49 nytt meddelande- Alex] Nice. Ta med nån mer om du vill.
[22:49 sänt meddelande] absolut, hörs närmare? (:
Hade han precis skickat en smiley? Det var egentligen något han bara brukade göra till Johan och Wilma. Hur hade det här egentligen hänt? Från att mer eller mindre haft ångest över allt som haft att göra med sms till eller från den killen (allt från att plågats över att ha behövt skicka något till honom överhuvudtaget till att irriterats på att någon fick honom att analysera ett jäkla sms) till att känna sig helt bekväm med att skicka meddelanden fram och tillbaka?
”Du, Alex ska på någon korridorsfest imorgon. Han undrade om vi ville komma. Nu har jag redan sagt ja men, vill du med eller?”
Johan började le. ”Ni umgås faktiskt på riktigt. Utanför sängen.” Leendet hade övergått till ett flin. ”Gillar du det kanske?”
”Men nej det är inte så, jag bara..” Fast det gjorde han ju. Han kunde inte bara sätta några exakta ord på det.
”Du bara?” Johan höjde roat ena ögonbrynet.
”Men shit vad är det här, operation fråga ut Adrian eller? Vill du festa eller inte?” flinade han mot sin kompis.
”Klart jag vill. Men jag låter frågan vara vilande då, tills du är tuff nog att svara”, retades han och kastade ciggpaketet till Adrian när det var dags för dom att skiljas åt.
”Är hans roomie schysst eller? För du har träffat honom va?” Johan satt på sängen med en ölflaska i handen medan Adrian knäppte sin skjorta.
”Bara några korta tillfällen. Han brukar oftast lämna lägenheten ganska snabbt när jag är där, vilket är föreståeligt. Stackarn”, flinade han. ”Men ja han är väldigt lättsam. Snygg också.”
”Vilket jag inte har någon nytta av. Ska nog fråga Alex om han har någon att matcha ihop mig med.”
”Skulle du vilja det? På riktigt?”
”Att träffa någon? Jag tror det. Ibland. Att det inte funkade med Alicia var ju inte för att det var ett förhållande i sig, utan att just vi två inte funkade. Fast nej vem försöker jag lura? Jag älskar singellivet alldeles för mycket”, flinade han och reste sig upp när Adrian var klar.
Alex vägbeskrivning hade varit tillräckligt utförlig för att dom skulle hitta rätt område ganska snabbt, att hitta rätt port och korridor hade inte heller blivit några större problem, och stämningen verkade redan lovande.
Det var såklart betydligt fler okända ansikten än när dom vanligtvis festade, men det var inte något som bekom vare sig Adrian eller Johan, och det hade inte dröjt förrän hans brunhårige kompis dragits in ett samtal med några tjejer i köket. Adrian var själv upptagen med att försöka få plats med deras dricka i kylen när han hörde en bekant röst bredvid sig.
”Adrian? Tjena.”
”Hej”, log han mot Ludvig och tryckte till dörren en extra gång med armbågen för att förhoppningsvis hålla kylskåpet stängt. Den andre hade på sig en tight svart skjorta vars ärmar var stelt uppvikta längst ner för att avslöja ett svartvitrandigt mönster. Även kragen hade några vita detaljer. Den undre delen var lika snyggt paketerad i svartgråa jeans och ett par svarta kängor med höga skaft och spännen. ”Läget?”
”Hur bra som helst. Själv då- Alex!”
Om Ludvig var snygg så var det svårt att veta hur man skulle beskriva Alex. Väldigt snygg kanske.
”Råkade fastna på vägen”, flinade han och vände sedan blicken mot Adrian. ”Hej. Så ni hittade hit i alla fall?”
”Väldigt smidigt skulle jag vilja påstå till och med.”
”Måste berott på mina skills när det kommer till att vägbeskriva då.”
”Helt klart”, nickade han flinande och la samtidigt märke till en snabbt granskande blick. Som för övrigt verkade gilla vad den såg. Vilket i sin tur fick Adrian löjligt nöjd. Han visste att Alex gillade synen av honom utan kläder, men det var trevligt att framkalla en liknande reaktion även iklädd trasiga jeans och en slimmad skjorta.
”Så”, harklade sig Alex och Adrian kunde inte låta bli att roat bita tag i läppen bara för att reta honom lite. Han hade helt klart svårt att hålla sig ifrån att kyssa honom. Den känslan kunde Adrian i och för sig sympatisera med. ”Är Johan också här?”
”Japp, han är.. var här nyss i alla fall.” Han såg sig omkring och fick strax syn på honom i andra änden av köket. Han lyckades precis få ögonkontakt med honom och nickade åt honom att komma.
”Ni har väl sett varandra men för att göra det lite mer officiellt; Johan, Alex. Och-”
”Ludvig.” Den halvt rakade halvt svarthårige som nyss blandat iordning sig ett glas av någonting okänt sträckte fram handen för att ta Johans. ”Trevligt att träffas.”
”Så det är alltså du som får fly när dom där två håller på”, flinade Johan brett.
”Ja men exakt! Känner väl till Adrians stönande mer än vad jag känner honom.” Ludvig vände sig skrattande om mot Adrian som roat skakade på huvudet, något kämpande för att hålla tillbaks ett generat leende. Det värsta var ju liksom att det förmodligen var sant. ”Nej förlåt, jag skämtar. Kul att ni ville hänga på hit. Båda två.”
”Och vi kanske ska lämna dom där två här bara.” Alex såg lika roat tillbaks på Adrian innan han sträckte sig förbi honom för att ta ut en egen ölburk ur kylen.
Vilket dom också hade gjort lite senare – lämnat dom andra två alltså. Sofforna i det gemensamma utrymmet utanför köket var ungefär av den standarden man kunde vänta sig av soffor som var just gemensamma. Men dom funkade att sitta i och det var väl huvudsaken. Att en lite biffigare kille nyss hade trängt sig ned längst ut och därmed fått Adrian att tryckas närmare Alex var bara positivt. En aning plågsamt också kanske eftersom han dom senaste två timmarna inte hade velat göra annat än att hångla med honom. Egentligen fanns det ingenting som borde stoppa dom; dom var båda öppna med sin läggning och Adrian behövde absolut inte hålla deras kravlösa relation hemlig på något sätt. Ändå hade det blivit så att dom betett sig som vilka kompisar som helst. Dittills - visade det sig.
Alex vred sig – så gott det nu gick – åt sidan och fångade enkelt upp Adrians läppar. Adrian la i sin tur handen mot hans lår för stöd och bet löst tag i den andres underläpp. Efter vad som säkert blivit två minuters kyssande utan uppehåll rätade dom något på sig och Adrian kastade också en blick åt sidan där han väntade sig ett något obekvämt uttryck hos biffkillen. Det mest förvånande var väl att han satt kvar. Han såg dock inte alls obekväm ut utan snarare fascinerad.
”Varsågod för showen?” skämtade Adrian och bet flinande tag i läppen.
”Ja men alltså seriöst. Ingen har väl någonting emot att se två tjejer hångla loss med varandra, men ärligt talat var det inte så dumt med killar heller.”
Alex skrattade till bredvid honom och lutade sig framåt för att kunna se på biffkillen. ”Och nu vill du testa själv eller?”
”Det sjuka är ju att jag nästan vill det!” skrattade han också. ”Trodde jag var ganska så säker på min sexualitet men nu börjar man ju tvivla. Har ni någon sockersöt berättelse om hur ni blev tillsammans också eller?”
”Vi är inte-”
”Nej alltså vi är bara-”
Adrian flinade till när han och Alex börjat säga samma sak samtidigt. Det var dock någonting med blickarna som utbyttes, av hans eget försök till att hålla tillbaks ett leende och Alex sneda. Hade han precis tänkt den tanken och inte drabbats av kallsvettningar?
”Okej? Antar att vissa har den där kemin ändå. Men fortsätt för all del om ni vill, jag ska.. gå och göra någonting manligt och kanske hångla med en tjej. Bara för att försäkra mig om min sexualitet igen.”
Adrian skrattade och drog handen genom sitt blonda hår efter att biffkillen försvunnit. ”Skön kille ändå. Du känner honom inte eller?”
”Ja men verkligen. Och nej, har aldrig sett honom faktiskt. Ser dock gärna lite mer på dig.”
Kommentaren fick Adrian att flina men han mötte villigt Alex läppar igen och eftersom dom nu var själva i soffan passade han på att känna lite mer på den andre också.
”Jag kommer vilja ha dig innan vi lämnat den här festen. Bara så att du vet”, sa han lågt mot Alex öra och fick ett nöjt läte till svar. Frågan var väl bara hur länge (eller kort) det skulle dröja.
”Är du redo?”
Adrian nickade åt Alex hesa fråga och tryckte läpparna mot hans lika hårt som hans egen rygg var pressad mot den kaklade badrumsväggen. Han hade förberett sig själv så gott det gick utan glid och ville inte vänta en sekund till.
”Ta mig då”, tillade han med ett snett leende och greppade tag om det svarta håret. Alex greppade i sin tur Adrians nakna höfter och vände honom smidigt om. Oavsett vem det var han låg med brukade han gilla att se personen, och det var absolut inget undantag med Alex, men han fann det förvånansvärt sexigt att ha kinden pressad mot väggen och bara känna den andre stöta in i honom bakifrån utan att han direkt såg honom. Kanske handlade om att han blivit att lita på den här killen.
”Mm”, stönade han till varpå Alex nafsade tag i hans axel.
”Shh.”
När Adrian strax därpå bad honom om hårdare kunde inte Alex heller hålla tillbaks några kvävda stön och hans läppar fann snabbt sin väg till Adrians hals.
Mitt uppe i allt bankade någon jävel på dörren och Alex stannade till med höfterna alldeles för långt ifrån för Adrians smak.
”Hallå kan man få pissa eller?!”
Adrian pressade sig bakåt mot Alex och kunde inte hålla tillbaks ett skälvande andetag innan han hest fick fram några ord. ”Fortsätt. Alex.” Bestämt greppade han tag om den andres hand som vilade mot hans höft och drog den framåt istället. Och precis som han ville slöt Alex handen om honom.
”Hitta en annan toa!” ropade Alex tillbaks och tryckte i samma stund höfterna mot honom igen. Reaktionen var med största säkerhet något killen utanför hade hunnit höra.
”Hej, undrade precis om ni dragit hem”, sa Ludvig som närapå krockat in i Alex när dom varit på väg tillbaks till köket.
”Nejdå”, log Adrian och drog samtidigt handryggen över munnen som en extra försäkring att inga spår syntes. Alex blick ifrån sidan försäkrade honom även en extra gång om att han verkligen hade gillat vad Adrian gjort med sina läppar. ”Är du på väg ut för att röka?” fortsatte han när han såg paketet i hans hand.
”Yes, hänger ni på?”
”Jag måste ha något att dricka, kommer sen”, sa Alex och försvann in i köket medan Adrian och Ludvig gick ut på den gemensamma, och enda, balkongen. Visade sig att den var ganska populär, så som det brukade vara på fester. Ludvig verkade vara bekant med många och Adrian tyckte sig också höra någon tjej utbrista lite för exhalterat att Ludvig visst sminkat henne någon gång. Med en smått road blick åt deras håll lutade sig Adrian med ryggen mot räcket och tände sin cigarett. Det var också där, stående ute i den svala luften och mörka kvällen som han hörde en mycket bekant röst. När han vände sig om och kikade ned kunde han se en minst lika välbekant gestalt – Johan såklart – som helt utan Alex hjälp verkade ha hittat någon att byta saliv med. Det var svårt att se ifrån balkongen men det såg nästan ut som att det var tjejen Adrian själv dissat under maskeraden.
[02:40 sänt meddelande] du hittar hem själv va? Jag och alex tänkte dra hem till mig.
[02:41 nytt meddelande- Johan] lugnt, jag hittar kanske hem till marlene ((((:
Adrian log roat. Då var det alltså hon. Efter hans lite dåliga samvete kändes det bra att hon hade träffat Johan som var betydligt bättre (och framförallt straight.)
Ute i hallen hade Alex lyckats hitta båda deras jackor i berget utav ytterkläder och det var oerhört skönt att få komma ut ifrån den tryckande värmen som hunnit uppstå i korridoren.
”Äh ska vi gå eller?” frågade Alex när dom framme vid busshållplatsen kunde konstatera att det var närmare tjugo minuter innan bussen skulle komma. Dom skulle förmodligen hinna enda hem på samma tid – om dom gick snabbt.
”Ja det kan vi göra. Man kanske lättare slipper baksmällan om man motionerar lite såhär innan.”
Alex skrattade lågt. ”Vi kan ju alltid hoppas.”
Det hade dröjt betydligt mer än dom tjugo minuterna att ta sig hem till Adrians lägenhet och när dom äntligen öppnade dörren hade Alex dessutom hunnit börja må illa.
”Vill du ha vatten? Eller kommer du spy tror du?”
”Nej gud, sånt slutade jag med när jag var sexton. Tror det var Ludvigs så kallade special som gick rakt upp i huvudet på mig..” Den svarthårige rätade på sig från dörröppningen till toan och verkade ta ett djupt andetag. ”Kan nog ta det där glaset med vatten.”
Kanske var det på grund av att Alex inte kände sig på topp, eller för att det helt enkelt inte kändes som att det behövdes just då; i vilket fall hade det inte blivit något klädslitande eller aktiviteter som skulle fått sängen att skrapa mot golvet. Istället låg dom ganska så stilla ovanpå det slarvigt pådragna täcket och där Alex arm råkat hamna under Adrians nacke. Kunde möjligtvis också vara så att Adrian inte lyfte på huvudet och att den andre inte heller försökte dra åt sig armen.
”Är det bättre med illamåendet?”
”Mm”, sa Alex med blicken fäst i taket innan han vred huvudet åt Adrians håll istället.
”Vad tittar du på?” flinade han.
”Har du haft piercing i läppen?”
Han la automatiskt två fingertoppar på högra sidan av underläppen där det mycket riktigt syntes ett litet, litet hål om man tittade noga. ”Ja. En kompis hjälpte mig när jag var fjorton. Tog ur den när jag slutade gymnasiet.”
”Make over inför universitet?” flinade den andre och Adrian såg roat tillbaks på honom.
”Precis, en revolutionerande sådan. Gjorde du din lagligt?”
Alex nickade. ”Jag var sexton. Jag ville också göra i läppen först, men jag var en lättpåverkad tönt på den tiden..” Han hade höjt handen till armen som låg under Adrian och rörde lätt vid hans blonda hår, liksom snurrade hårtester runt fingret. Han verkade själv inte särskilt medveten om det medan Adrian ryste av välbehag. ”.. så när min kompis sa att det var jätte-emo att ha läpp-piercing ville jag inte ha det längre. Men så tyckte jag tungan kändes cool och efter att ha varit töntig igen och frågat min coola kompis och fått ett gillande från honom så körde jag på det.”
”Är du fortfarande kompis med honom?”
”Nej”, skrattade Alex och fortsatte pilla med hans hår. ”Jag är dock fortfarande nöjd med piercingen, så jag behöver inte vara bitter på honom för det.”
”Jag gillar den också. Men.. var du typ osäker när du var yngre? Eller var det bara just den där grejen?”
”Nej jag hade ganska dåligt självförtroende överlag. Jag hade alltid mycket kompisar men jag kände mig alltid pressad att imponera på dom, typ någon rädsla för att jag skulle anses töntig om jag inte alltid gjorde som alla andra, så jag hade väldigt lätt för att låta andra påverka mig både till vad jag skulle tycka och göra.”
Adrian hade inte riktigt väntat sig det. Alex kändes så trygg och självsäker nu, betydligt mer än vad Adrian själv gjorde; och då ansåg han ändå att han hade landat ganska så bra i vem han var också. Fast samtidigt visste han ju av egen erfarenhet hur mycket man kunde ändras.
”När vände det?” frågade han och mötte hans blick. ”För jag antar att det kom en sådan punkt? Du känns inte så nu menar jag.”
Alex skakade på huvudet och vilade bara handen mot Adrians blonda rufs för en stund. ”Nej det där känns jättelänge sen och som att det knappt var jag. Och det var det väl egentligen inte heller; för jag hade ju mina egna åsikter på den tiden också. Även om jag inte vågade stå upp för dom på samma sätt. Men det var första året på gymnasiet. Även fastän jag var skiträdd för att börja i en ny klass och inte ha mina vanliga kompisar med mig så såg jag fram emot att få börja om. Men den här piercing-kompisen, Remy heter han, stod som reserv på samma program som mig, och så hoppade en tjej av så att han hamnade i min klass. Och då var det som att jag gav upp på en gång. Jag visste att det skulle bli samma sak igen, att jag inte skulle kunna lura några andra om att jag var den där självsäkra killen eftersom Remy skulle vara där och kunna berätta för alla att det inte alls var så.”
Fastän det där var för länge sedan och det uppenbarligen hade gått bra för Alex ändå så påverkade det Adrian. Det kändes sjukt orättvist på något sätt. Om man hade klarat sig igenom hela högstadiet och haft det ganska jobbigt så förtjänade man att få möjligheten till den där nya chansen.
”Hur gick det då..?”
”Jag bytte. Helt galet egentligen, och visst man skulle kunna se det som att jag lät honom påverka mig igen, men jag insåg ganska snabbt att Tvär, alltså sam och natur, var så mycket mer jag än vad Teknik varit ändå. Och det blev verkligen den där omstarten som jag behövde. Låter töntigt att säga att jag kände sådan extrem skillnad på dom där två första veckorna, men det var precis så det var.” Alex höjde roat ögonbrynen mot Adrian, som i sin tur snett leende skakade på huvudet.
”Låter inte alls töntigt. Klart att det måste ha känts bra att äntligen kunna vara sig själv. Betydligt tuffare.”
”Jo jag antar det. Var din väg enklare?”
Han förvånades fortfarande över vart det här tagit vägen. Från osäkerheten på om det verkligen var så smart till att fråga om en kaffe som tack för ikea-hjälp till att han faktiskt kände sig någorlunda bekväm med att gå in på personliga detaljer med någon han inte tänkt bli personlig alls med.
”Jag har aldrig direkt haft svårt att göra min röst hörd. Men jag var väl inte så himla stabil i övrigt. Jag hamnade i ganska mycket bråk och gjorde mycket skit under högstadiet. Och under ettan och tvåan på gymnasiet struntade jag i princip allt, jag orkade inte bry mig liksom.”
”Var det något särskilt som hade hänt?” undrade Alex.
”Nej jag vet inte. Jag mådde väl egentligen bara dåligt i mig själv, och jag hade svårt att se något hopp när jag redan var på botten. Jag hade inte motivationen. Men min vändpunkt blev väl en storebrorsas kompis som det hade gått jävligt dåligt för. Så jag ryckte upp mig och efter det har det väl gått ganska bra får jag säga.” Han ryckte flinande på axlarna.
”Ja men då är vi ju jävligt bra båda två. Levande exempel på vilka sjukt bra killar man kan bli även om man haft lite hinder på vägen.”
Dom skrattade båda två innan Alex vred ned huvudet mot honom för att snudda med läpparna över hans.
”Hey nu när vi har snackat om din piercing vill jag väl ha lite smakprov på den igen”, protesterade han mot den alldeles för enkla kyssen.
Alex drog flinande kulan mellan tänderna men valde tack och lov att inte retas mer utan rullade enkelt åt sidan innan han lutade sig ned över Adrian.
av någon anledning ville det här kapitlet bråka med mig istället för att skriva sig själv som det brukas kännas ibland. hoppas att det känns tillräckligt sammanhängande.
|
|
|
|
