Gillar du vad du ser? [3] |
Början av veckan gick åt massa universitetsgrejer. Yao och Sara växlade med att sitta i varandras rum och plugga. Civilingenjör sög så hårt ibland med all jobbig matte och programmering. Nog för att Sara inte heller hade lätt med alla flummiga humanistiska forskare som bara svamlade gojja. Det skulle Yao verkligen inte palla. Hellre sitta med matte än att irritera sig på teoretikers syn på världen som han inte skulle hålla med om. Yao skulle bara bli förbannad på föreläsaren. Matematik handlade i alla fall inte om människor. Oftast slutade deras pluggsessioner med att Sara somnade i en säng och påpekade alltid att hon bara vilade när Yao väl väckte henne.
Ingenjörerna hade salstenta på torsdag och många i klassen skulle på EPP så fort de fått lämna in proven. Yao velade fortfarande om han skulle orka gå eller inte, mycket berodde på att han inte gillade så många i klassen. I och för sig skulle det bli kul att gå ut. Han behövde ju inte vara med klassen per sé.
Det var onsdag kväll och Yao hade gett upp allt plugg för kvällen och inför tentan. Hur länge han än satt de där dryga sista timmarna var huvudet ändå mättat på Boolesk algebra. Inget nytt skulle fastna ändå. Antingen skulle det gå, eller inte. Han höll bara tummarna på att det var lätta begripliga frågor och att hans hjärna var fräsch när han väl satt där i morgon.
För att rensa tankarna spelade han overwatch medan Sara satt i hans säng och skrev på sin hemtenta. Det gick hyfsat och hans lagkamrater var duktiga. Ingen var tack och lov en liten unge på 10 som förstörde allt genom att inte kunna kontrollerna. Dock var det lite svårt att fokusera med Saras ständiga suckar och mumlanden, och någon av grannarna hade över sin partner som skrattade jättefult. Yao höll på att få spel på det med. En annan sak han hade i tankarna var EPPN som Sara nog blivit less på att diskutera vid det här laget.
â€Men gå på förfesten och så kan vi göra något sen?â€, sa Sara som frenetiskt knattrade på sin laptop. â€Kan jag skriva att Postmodernismen ser allt i tecken och symboler, och inget riktigt är fast utan det är individen på egen hand som…â€
â€Du tappade mig redan på postmodernismen, det blir säkert bra…â€, Yao suckade frustrerat som dog ännu en gång, av Solider 76, fan ta honom. â€Såklart, grejen är att det är ju förfesten jag vill slippa?â€
â€Ã…h nej, människor vad hemsktâ€, sa Sara och såg upp på honom med ett flin. â€Har du ens försökt umgås med dina kursare?â€
â€Nä, så varför börja nu?â€, sa Yao och slog ut med sina armar så kraftigt att hans stol snurrade runt.
â€Men varför velar du då?â€,
Därför att han inte ville verka som en helt osocial idiot? Saras lilla sneda flin där bakom datorn tydde på att hon tyckte att hon hade rätt. Istället för att känna sig besegrad snurrade Yao tillbaka stolen och startade en till match och försökte fokusera på spelet. Vilket blev svårt när han hörde fnissande bakom sig. Yao gav henne fingret vilket fick fnisset att utbryta till ett skratt. Koncentrationen försvann och Solider 76 dödade honom ännu en gång. Seriöst?
â€Jag hade honom ju nästan!â€, klagade Yao argt och gjorde en antydan till att välta bordet.
â€Spela en av tjejerna istället för den där mörka svåra tycker jagâ€, sa Sara och ryckte på axlarna. â€Går nog lättare dåâ€
â€Ska spela Tracer så kanske muppen inte jagar upp mig på en gångâ€, muttrade Yao, nu hade det blivit någon slags personlig vendetta mellan honom och den där jävla Solider 76.
Timmarna gick och det var inte förrän det knackade på korridorens dörr som Yao släppte spelet. Sara hade i vanlig ordning somnat på sängen och när han kikade på väggklockan visade den halv tolv. Vem väntade besök då om inte av en KK? Och varför öppnade ingen? Först tänkte Yao bara ignorera det men när det knackade för fjärde gången och ingen jävel öppnade så fick väl han gå då. Hade en första rummet så var det väl bara vackert att agera dörrvakt. Tänk om det stod en psykopat där någon gång med kniv? Då fick väl han bli huggen då, jajjamän. Kotten var tydligen också nyfiken för han stod och strök sig mot dörren. Yao skopade upp katten i famnen så att han inte skulle smita. Nu var de i alla fall två mot en,
â€Ja…â€, började Yao men blev stel i kroppen när han insåg vem det var han öppnat för.
â€Oj, väckte jag dig?â€, sa Johannes med ett litet genant leende. â€Ska sova hos en polare för dum som jag är lyckades jag låsa mig ute, Emil Sedergren?â€
Yao insåg nu att han stod där med svarta mjukisbyxor med fläckar från blekningsmedel och en på tok för stor galaxy T-shirt han varit för nostalgisk över för att slänga. Hur fan såg han ut? Fingrarna trevade upp till det svarta bandet han hade i håret så att luggen inte skulle irritera i ansiktet. Kul… han var asful inför snyggJohannes. Trots att han hade på sig reflexväst över jackan och ett par löpartajts med neongröna sidor såg det ändå ut som att han bara agerade modell för Stadium eller något. Såklart den enda gången Yao inte brytt sig om sitt utseende stod han där bakom dörren. Så Emil, den trångsynta träningsnarkomanen kände Johannes? Happ, så trevligt.
â€Emil bor tredje vänsterâ€, sa Yao och steg åt sidan så Johannes kunde komma in.
â€Schysstâ€, sa han och de perfekta tänder blottades när leendet blev bredare, sen drog hans mörka ögonbryn ihop sig lite. â€Förlåt, nu kommer jag låta sjukt creepy men har vi setts?â€
â€Vet inte, kanske?â€, ljög Yao och höjde ett ögonbryn, som fan heller att han skulle presentera sig för honom när han såg ut som en tönt. â€Borde vi ha gjort det tror du?â€
Johannes ryckte på axlarna men ögnade Yao en sista gång. â€Vet inte… men tack för att du släppte in mig och förlåt om jag störde dig, god nattâ€
â€Nattâ€, svarade Yao men stod kvar med Kotten i famnen och spanade när Johannes fortsatte ned längst korridoren.
Även fast tajtsen var gräsliga såg hans rumpa väldigt bra ut dem. Ã… andra sidan vad såg inte bra ut på honom? Ett leende lekte lite grann på Yaos läppar när han märkte att Johannes inte kom in och fick lov att ringa Emil. Dumfan hade tydligen somnat. Och varför stod han själv kvar och glodde som en idiot? Yao släppte ned Kotten som ålade sig i famnen och försvann in till sitt rum innan någon av killarna fick syn på honom.
â€Det var en grabb som kom och öppnade?â€
Var det sista Yao hörde innan han stängde dörren om sig. Grabb? Tack för den! Om inte Sara sovit i sängen skulle han bankat näven i dörren, eller kanske huvudet? Istället stod han bara där med knutna nävar och försökte komma ihåg hur en andades normalt. Nu önskade han att det faktiskt stått en psykopat utanför dörren, han ville dö. Så jälva pinsamt.
Grabb…
â€Vem öppnade du för, ett spöke? Du ser hemsk utâ€, mumlade Sara som sömndrucket satte sig upp och tittade lite förvirrat på honom. â€Hur mycket är klockan?â€
â€Nä, någon kompis till Emil baraâ€, sa Yao och satte sig framför datorn igen. â€Den är snart tolvâ€
â€Okejâ€, mumlade Sara som kröp ihop i sängen igen och var beredd på att somna om. â€Du borde sovaâ€
â€Jag vetâ€. Sa Yao men släppte inte fokus från spelet. â€Ska bara spela kart den här matchenâ€
â€Okejâ€, fortsatte hon mumla och där någonstans somnade hon om.
En vanlig kväll hade han tvingat upp henne för att gå till sitt eget rum, det blev alltid så himla trångt i en 90-säng. Men nu hade han inte riktigt hjärta till det. Så istället någon gång mellan de spelade matcherna la han täcket över henne och stängde av laptoppen som stod på viloläge. Han var till och med tvungen att spara hennes dokument och såg till att också spara alla flikar hon hade uppe på chrome. Snacka om slarvig tjej. Laddsladden var inte ens i och hon klagade alltid på att datorn stängde av sig själv, hemtentan skulle dessutom vara inlämnad i morgon, säkert.
Efter någon timmes spelande som gick urkasst gav han upp och beslöt sig för att sova. Klockan var tre och om han planerade rätt skulle han i alla fall få fyra timmars sömn. Tentatiden var nio.
Han sköt undan Sara lite närmare vägen och slet åt sig lite täcke. Så fort han la huvudet mot kudden kom tröttheten. Den vanliga stressen inför tenta fanns inte ens i kroppen, så trött var han. I och för sig så var Johannes duktig på att ta upp tankarna i stället. Grabb… Yao kunde inte riktigt släppa det. Fast nu orkade han inte ens bli irriterad. Han puffade upp kudden och la till sig i en bekvämare ställning.
Alla tankar kring Johannes var positivt i den bemärkelsen att han sov i alla fall helt lugnt utan några stressdrömmar om tentan. Ifall det skulle vara något gott med att ha skämt ut sig inför honom. På väg till tentasalen morgonen efter insåg Yao att han egentligen sovit alldeles för lite. Kroppen var seg oavsett hur mång koppar kaffe han druckit eller hur starkt det var. Han höll sin sjätte i ett hårt grepp när han öppnade dörren polisutbildningshuset. En sak hade känts bra och det var att han inte hade sett Johannes under morgonen. Antingen hade han fortfarande legat och sovit eller så hade han redan stuckit. Hur som helst hade det tagit lite extra tid att göra sig i ordning och lite extra tid för att vara så tyst som möjligt för att inte dra till sig uppmärksamhet. Det var vad han hade varit nervös över, inte mattetentan som en normal student. Det hade inte varit rädslan över att misslyckas som fått honom att hoppa frukosten, utan en snygg kille han inte ens kände. Yao var normal och så…
|
| Kommentarer | | arbok - 29 okt 16 - 20:49 | Ehe. Jag gillar Johannes. Tyckte för övrigt det var kul att han inte kände igen Yao? Är så vanligt med något dramatiskt möte där blickarna blixtrar osv, så gillade att Yao låtsades som ingenting och typ ":)))"
Lät ju inte helt fel med en snygg rumpa heller liksom. (fem tummar upp.) |
|
|
|
