Min Låtsas Pojkvän Del 5 It Begins |
Jag ber verkligen om ursäkt för de själar som läser denna här, jag har glömt att uppdatera er. Och för er som inte orka väntar, så dyk in på vvattpad (mitt dubbel V funkar ej) så har ni alla färdiga delarna där. Om inte, here they are. Smile =)
Den plötsliga värmen från den som stoppade mitt fall fick mig att höra ekot av namnet som hade lämnat Mels läppar och jag stirrade förfärat av skammen och hatet jag skulle få uppleva av avslöjandet. Jag svalde smärtsamt och ville gråta tills jag inte längre kunde andas. Jag slog ihop mina ögon hårt och väntade på ett slag, ett ord eller något annat förnedrande. Men vi hörde fortfarande nålen falla i tystnade, när den äntligen landade såg jag Mels uppspärrade ögon med en blick bakom mig. Jag sneglade långsamt bakåt. Aiden!
â€Aiden?†ekade Blondinen innan hon skrattade men hennes säkerhet rann av henne likt smält smör när hon tittade på honom. Han ställde sig bredvid mig och tittade problematiskt på sällskapet innan han tog av sig sin munkjacka och lade den om mina axlar. Jag var stum och helt tom på ord. Han suckade sedan tydligt och satte en hand på min axel.
â€Jag vill hålla låg profilâ€, sade han rakt ut och samlingen skingrades osäkert, lämnade oss ensamma. Blondinen gav mig ondskans blick själv när hon passerade oss men förblev tyst. Jag hade båda mina händer knutna i osäkerhet. Han tog min haka mellan sin tumme och sitt pekfinger för att komma närmare.
â€Nästa gång, blanda inte in mig i ert tjafsâ€, sade han lågt i kontrollerad irritation. Jag nickade svagt när han släppte mig. Han vände sig uttråkat om och gick in med sina kompisar. Vänta, han nekade inte?! Mels gapade och när dörren stängdes började jag att skaka. Jag och Mels stirrade på varandra länge innan hon började le stort, jag skakade på huvudet.
â€Inte en chans. Inte en chans … inte en chansâ€, mumlade jag. Mels klappade händerna tyst och kom fram till mig, mötte min blick igen.
â€Inte en chans!†sade vi samtidigt.
Vi sneglade på varandra när vi gick långsamt till lektionen. Jag hade mitt blöta hår uppsatt men jag stannade plötsligt upp och stirrade i golvet. Mels vände sig om förvirrat.
â€Vad är det?†frågade hon. Jag tog tag i munkjackans ärm.
â€Vad gör jag nu?†Vi kollade på varandra och sneglade på hans munkjacka som jag fortfarande hade på mig. Vi fortsatte långsamt framåt till klassrummet, båda osäkra på vad vi skulle göra. Han hade inte nekat ryktena, men han var definitivt inte glad över dem. Jag bet mig i läppen när en varm hand hamnade på min kind. Jag slog chockat upp blicken och stannade till, såg in i klassrummet och deras speglande reaktion av Aidens handling. Han suckade och tittade mjukt på mig, vilket fick mig att vilja skaka på huvudet för att se om jag verkligen såg att Aiden log. Aiden av alla människor. Hans båda kompisar som stod i dörröppningen gapade svagt av hans rörelse. Mels satte en hand framför sin mun för att dölja sitt överraskade uttryck. Jag vaknade till av att han strök sin tumme mot min kind.
â€Hur många gånger måste jag påminna dig att inte bita dig i läppenâ€, sade han milt och skakade bekymrat på huvudet. Jag blinkade i takt med klockan, ett tomt eko i huvudet. Klassen hotade att trilla av sina stolar av uttalandet och flera reste sig upp för att ifrågasätta scenen framför dem. Aiden suckade tungt, sådär besvärat som han gör innan han hamnar i ett slagsmål. Jag svalde segt när han vände sig mot samlingen. Jag tänkte; Slå ingen. Slå ingen. Snälla slå ingen! Blondinen skulle just öppna munnen för att lägga en kommentar, men han pekade så plötsligt på henne att hon ryckte till som om någon drog henne i håret. Jag såg hur hans ramsa skulle bli, vilka ord han skulle använda mot henne. Men jag fick hennes blick att skjuta pilar när jag tog tag i hans arm. Klassen tystnade och han rynkade pannan, sänkte blicken långsamt innan han tittade upp på mig.
â€Andasâ€, sade jag. Hans kompisar skrattade och Jed lade armen om hans axlar.
â€Hon är ganska modigâ€, sade han och log ett rävleende. Men stegen bakom oss och läraren som tittade misstänksamt på oss rädda mig, jag släppte Aiden slog ner blicken innan vi gick in i klassrummet efter läraren. Jed hoppade framför mig och satte sig på min plats, jag vinglade till. Mels tittade surt på honom men han log bara barnsligt tillbaka och schasade iväg mig. Jag slog ut med händerna men hann aldrig fråga fören jag fick syn på Aiden som vinkade med två fingrar åt mig att komma närmare.
|
|
|
|
