like puzzle pieces in your hand; [del 8] |
För det mesta brukade Aaron komma undan med lindrig baksmälla. Han brukade vara trött och möjligtvis ha lite ont i huvudet, men det brukade gå över så fort han ätit. Klockan var strax efter tolv när han vaknade, och halsen kändes torr, men annars kände han sig relativt pigg. Eftermiddagssolen sken in genom den öppna persiennen, och för ett slag hade Aaron helt glömt att han hade sällskap i sängen. Han blev liggande på sidan och betraktade Jakes blonda rufs som stack upp ovanför täcket.
De hade hånglat på någon fest förut, men aldrig mer än så. Bakfylleparanoian låg och bet i honom och han oroade sig över att Jake kanske hoppades på något mer än ett ligg. Han undrade om det kanske var dumt gjort, men samtidigt visste han att det inte borde vara någon fara. Jake kände honom tillräckligt väl för att veta att det bara var sex han var intresserad av. Dessutom var Jake både för smart och för avslappnad för att det skulle bli stelt mellan dem. När Aaron tänkte tillbaka på natten och hur desperat Jake hållit om hans axlar, hur han gnytt och skälvt med ansiktet gömt mot hans hals, så kändes det värt det.
Aaron väcktes ur sina tankar när Jake gäspade och vände sig över på rygg. Blondinen såg på honom med busig blick, och ett trött leende.
â€God morgonâ€, log han. â€Jag hoppas att du är lika sugen på pizza som jag.â€
â€Utan tvekan.†Aaron insåg att han haft rätt, och slappnade genast av igen. Allt skulle vara som vanligt.
â€Där är ni juâ€, suckade Mike. Han satt på bänken utanför pizzerian och slog ut med händerna i en, förhoppningsvis, spelat upprörd gest. â€Jag håller på att hungra ihjäl här ute.â€
â€Vi skyndade oss faktisktâ€, försökte Jake, men Mike såg inte övertygad ut.
â€Ni kan inte ha skyndat er om Aaron hann fixa håret.â€
â€Vadå? Jag vaknade såhär.†Aaron log snett. Han hade hunnit platta och spraya håret och under tiden som han valt kläder hade Jake lånat duschen. De andra i gänget hade antingen åkt hem från festen i natt eller sovit på andra ställen utanför stan, och var antagligen för bakis för att vilja hänga med till pizzerian vid torget. Mike bodde på samma sida av stan som Jake, det vill säga på fyrtio minuters gångavstånd, och Aaron trodde inte ett ögonblick på att han promenerat dit för deras skull.
När de beställt satte de sig vid bordet allra längst in i hörnet. Mike och Jake i ena soffan, och Aaron fick den andra helt för sig själv. Så som han gillade det bäst.
â€När drog ni hem igår egentligen?†Mike knäppte upp sin burk med bonaqua och såg mellan Aaron och Jake. Han verkade inte förstå att något hänt mellan dem, och det kanske var lika bra det. Aaron måste dock erkänna att det hade varit lite roligt att få se honom grimasera och tjuta och säga â€snälla, inga detaljer!â€
â€Ganska sent. Kommer faktiskt inte ihåg, men vi var väl hemma vid två, halv tre tror jagâ€, sa Jake och lutade huvudet i handen. Han tittade på bubbelvattnet Mike hällt upp i sitt glas på ett sätt som om han tyckte synd om honom. Framför Jake stod en trocadero, och Aaron hade som alltid en cola. Att Mike ens följt med för att äta pizza var stort nog, men tydligen var bakispizza ett undantag till och med för nyttigaste killen i stan.
â€Jaså, var festen något kul då?â€
â€Var du för upptagen med Rebecca för att uppleva den på egen hand, eller?†flinade Aaron.
â€Nja, eller… kanske…†Mike log besvärat, och både Jake och Aaron rätade genast på sig. Aaron hade bara sagt det för att retas, hade inte haft en aning om att det skulle träffa mitt i prick.
â€Men Mike…†Jake verkade ha svårt att hålla sig. â€Hon är för fan sexton år.â€
â€Vadå? Det spelar väl ingen roll, jag är bara tre år äldre.†Mike såg mellan dem, och sjönk sedan upprört tillbaka mot ryggstödet. â€Det var hon som-â€
â€Men ge digâ€, flinade Aaron och sparkade till honom under bordet. â€Jag bryr mig inte vem som började. Har du sovit hos henne eller?â€
â€Ja, det kanske jag har.†Mike kunde inte dölja ett leende, och Aaron undrade hur han kunde spela så oskyldig när alla, inklusive han själv, visste att han skulle kunna få precis vem han än ville ha. Det var långt ifrån en hemlighet.
â€Jag bara väntade på att det skulle händaâ€, sa Aaron, inte ett dugg förvånad. â€Ã„r något på gång, eller..?â€
â€Nej, fan.†Mike tog en klunk ur sitt glas, till synes helt oberörd över frågan. â€Det är inget seriöst. Bara lite kul.â€
â€Jag undrar om du är medveten om hur många hjärtan du har krossat…†Jake såg på Mike med svagt höjda ögonbryn, men hans leende såg trött ut.
â€Sluta nuâ€, log Mike. â€Jag är ingen hjärtekrossare. Jag är bara snygg.â€
â€Mm… visst.â€
Samtalet avbröts då pizzakillen kom med deras mat, och för en stund lät de maten tysta mun. Mike hade hunnit smälla i sig halva pizzan medan Jake knappt börjat. Inte förrän en timme senare var de redo att försöka röra på sig igen. I en kvart pratade Mike om att han kunnat äta en pizza till, men när den kvarten var slut övergick det till ett ojande om att han kände sig svullen och Aaron gjorde sitt bästa för att hålla ansiktsmusklerna i styr.
I brist på bättre hamnade de inne på gallerian. Aaron var på för segt humör för att orka titta efter kläder, trots att det var ett av hans större intressen. Istället följde han snällt efter Mike och Jake när de gick från affär till affär. Det mesta han köpte var ändå från internet och gick inte att hitta på varken Carlings eller JC, och några mer spännande affärer än så fanns inte i hans stad.
â€Min syster fyller år nästa veckaâ€, sa Jake fundersamt när de stod inne på H&M bland mobilskal, smycken och väskor. â€Vad köper man till en syster som inte önskar sig något?â€
â€Fråga inte mig.†Aaron gjorde sig beredd att fly. Han hade inte köpt något till sin syster på över fem år och han planerade inte att börja göra det igen. Mike, däremot, verkade ha bättre tips och medan de diskuterade presenter passade Aaron på att gå till andra sidan butiken för att kolla på annat. Väggarna nära ingången var av glas och det gick att se korridoren där alla människor passerade. En liten, svarthårig figur kom ut från Pressbyrån på motsatt sida, och Aarons instinktiva reaktion var att vilja vända bort blicken. Vad som hänt för bara någon dag sedan kändes fortfarande overkligt och han hade liksom sopat det under mattan. Instinktivt. Nu, när han såg Set igen, påmindes han om hur fruktansvärt olik sig själv han varit när han tagit med honom hem. Kanske borde han gå ut, säga hej, fråga hur det var med honom. Allt det där som en schysst kille borde göra när han träffat någon som uppenbarligen mådde skit och suttit och gråtit på hans vardagsrumsgolv. Aaron, däremot, stod kvar innanför glasdörrarna på H&M och låtsades som om allting var okej. När Set såg upp på honom syntes en tvekan i honom, innan han försiktigt höjde handen i en liten vinkning. Aaron gav honom nicken. Nicken som sa jag ser dig, och Set vände blygt bort blicken igen och tassade vidare.
Aaron mindes vad Lily sagt om att inte ignorera honom och kände för att fnysa. Han hade inte ignorerat honom, men han hade inte heller uppmuntrat honom. Ärligt talat kände han sig ganska obekväm i tanken på att Set kanske skulle vilja umgås nu, vilja bli kompis, bara för att han var schysst. Samtidigt kände han sig nästan skyldig att vara hans kompis för han hade ju absolut ingen annan.
Med en suck gick han tillbaka in mot kläderna igen. Det irriterade honom fortfarande att han aldrig sett Set förut, och nu dök han plötsligt upp överallt. Hade han plötsligt börjat hänga mycket mer på stan? Var han så desperat efter Aarons uppmärksamhet att han börjat följa efter honom? Nej. Aaron insåg att det bara var han som aldrig lagt märke till honom förut. Han var en sådan som alltid passerat osedd i bakgrunden, tills nu.
Segheten efter bakfyllan höll i sig resten av dagen, och när Aaron sagt hejdå till Jake och Mike gick han hem till sin älskade soffa. Med armen under huvudet låg han och slötittade på program han annars skulle ha tryckt förbi på en gång. Det var väl så det var på söndagar. Oundvikligt slumrade han till då och då, för att ibland ta upp mobilen och svara på något sms. Egentligen var det väl bättre om han gick och la sig i sängen istället för att ligga i soffan och halvsova, men envist låg han kvar och försökte hålla ögonen öppna till Cops.
Ljudet av ringklockan fick honom att rycka till så kraftigt att det kändes som att hjärtat föll ur bröstet. Håret var lite rufsigt på sidan han legat på, och hans ögon var så trötta att de kändes svullna när han lunkade ut till hallen. Klockan måste vara efter tio. Vem kom och ringde på såhär sent utan att ens smsa först? Aaron strök slarvigt ner håret och öppnade dörren utan att titta efter i kikhålet.
I trapphuset utanför Aarons dörr stod Set med regnvåta axlar. Håret var för en gångs skull struket åt sidan och han såg upp på Aaron med ögon som glänste på ett sätt de inte skulle. Hans läppar hade börjat anta en svag nyans av lila.
â€Får jag sova hos dig?†frågade han blygt.
Aaron kunde inte sätta ord på känslan som tagit form i hans bröst. Han ville backa. Han insåg vilket ansvar han tagit på sig när han tagit hem Set första gången och därigenom gjort honom till så gott som en vän. Samtidigt så en liten röst i hans huvud att hans försvarsmekanism var fånig. Att han inte kunde skjuta bort pojken som vågat öppna sig för honom och ingen annan. Så han nickade.
â€Okej.â€
*
lite kortare kapitel, men det blev bättre så.
kommentarer, någon? jag tror säkert någon av er läser i smyg.
|
| Kommentarer | | ilenna - 10 dec 15 - 16:59 | Jag gillar väldigt mycket det enkla, retsamma, gulliga och roliga mellan aaron, jake och mike. Det känns väldigt trovärdigt och det var en mysig scen överlag. Och mike som är helt ovetandes om en del saker haha. Så sött.
och alltså; så lätt att se set framför sig där han liksom tassar fram utanför butiker haha. Tycker också om aarons tankar, att han slits mellan funderingar på om set följer efter honom, att han nog någonstans tycker synd om honom, att han inte vill bry sig men ändå gör det, att han är nyfiken och samtidigt bara tycker han är dryg. det känns väldigt aaronn liksom.
och sets läppar som nästan blivit lila! Stackars gullisen :((((( | | Megabitchchan - 3 dec 15 - 22:50 | MIKE.
OKEJ men kanske ska kommentera något annat än Mike fastän han är en UPPENBAR favorit hos mig. Skönt att det inte blir något trams eller tjafs mellan Aaron och Jake (fast Jake är ju kär i Mike såatteh) och de bara kan typ alright nu käkar vi pizza hörs hej.
Och hjärtekrossaren Mike då. "Jag är bara snygg" HAHA jo tjena "bara" snygg jävla nolla.
Och att Aaron börjat lägga märke till lilla gråmusen Set, woooop, nu börjar det verkligen röra om saker i huvudet på honom och nu står han utanför och ber om att få sova?????? Modigt av Set att gå dit och ens fråga, fastän han måste vara desperat av någon anledning men ändå. LÄNGTAR TILL NÄSTA DEL |
|
|
|
