Inte längre min egen |
Du borrade fast mig i din fasad
Och mitt hopp begravde du i en skogsdunge
Bara 500 meter från mitt hem, min trygghet
Din blick så svart och iskall
Fortfarande ger du mig rysningar
Jag försvann den sommarkvällen i juli
Då du bestämde dig för att röva bort mig
Min värdighet tog du som om den redan var din
Kvar lämnade du en tom kropp
Något jag trodde jag ägde
Som inte längre är min egen
I varje sekund av lycka
Kommer den där kalla brisen
Den flyter genom hela min kropp
Påminner mig om hur du fördärvat mig
Tanken slår mig ofta
Hur du hade makten att låta mig tyna bort
Hur du kunde beröva mig allt levande
Drömmar, Hopp, Framtid, Tro, Lycka
På några sekunder, på en beröring
Kanske ser dem min kropp fortfarande
Men jag är redan död psykiskt
Det krävdes en natt
Ett mörker i en skog
Och en mans längtan efter makt och erövring
för att få mig, en oskyldig flicka
bortkastad, fördärvad
Och föralltid livrädd och naken
*
|
| Kommentarer | | aspiration - 8 jul 15 - 20:13 | | Och väldigt fint skrivet, glömde jag skriva! Berör verkligen. | | aspiration - 8 jul 15 - 20:12 | Jag får tårar i ögonen. Så likt mitt eget "öde". Så likt mina tankar, till och med likt mina egna anteckningar från den tiden.
Jag vill bara säga att det blir bättre. Med rätt hjälp, och med nya, bättre människor med sig i sitt nya liv. För så tänker jag ofta, att mitt liv har delats in i före och efter övergreppen.
PM:a om du vill prata med någon. Kramar!! |
|
|
|
