tystnadens strider om vänskapens pris |
ska vi låtsas att allt är som vanligt igen
och inte bry oss om sårskorporna som kliar
på våra bara armar
tunna ord flyger i vinden, lättar men lämnar aldrig
jag kallar det svek, du kallar det glömska
på varsin sida världen, olika syner på allting
ändå var det vi, du & jag, som en gång såg
på livet ur exakt samma synvinkel
tappra strider, men vi verkar bara förlora gång på gång
jag vägrar ge upp, vill inte se dig försvinna,
dina linjer suddas ut och din själ driva iväg
du däremot, du står på din sida om striden och sväljer,
förlusten bränner i strupen men du fortsätter svälja,
låtsas inte om smärtan som river inom dig
du gör valet att inte välja,
att inte välja mig eller oss utan ingenting och allting
du tappar taget, medvetet låter du oss försvinna
jag älskar dig så men det räcker inte till,
att älska en vän som jag gör är inte tillräckligt
det räcker inte för dig och du tar ett tyst adjö
utan att lämna mig helt men saknaden skaver ändå i mig
smärta, smärta, smärta
det är ditt val
|
|
|
|