riva upp gamla sår |
Jag minns rädslan då jag hörde hans steg i trappan. Jag minns rädslan då jag såg att han drack.
Jag minns rädslan då han gav mej en viss blick. Jag minns allt.
Det är så svårt att förstå varför han gjorde som han gjorde mot mej.
Han kunde konsten att trycka ner mej med sina ord, göra mej så liten och svag som jag bara kunde bli.
Hans slag var inte det värsta, orden gjorde mera skada.
Då ett litet barn får höra att hon inte duger, att ingen skulle tro henne, hon är dum och förstår inte då kryper detta lilla barn in i sin egen värld.
Jag gömde mej, jag tappade mej själv och jag slutade hoppas.
Mörkret som omgav mej under de åren är det värsta jag har varit med om.
Från utsidan verkade han som en underbar pappa, glad, humoristisk, stöttande och snäll.
Jag bad att någon skulle se honom med mina ögon, ingen gjorde det.
Ännu för några dagar sedan trodde jag att jag hade kommit över det.
Sanningen är annorlunda, jag kommer aldrig att komma över det.
Jag kommer aldrig kunna förlåta honom, aldrig kunna älska honom och aldrig kunna se upp till honom.
Jag kan inte se honom som min far.
|
| Kommentarer | | solnea - 2 jun 12 - 16:59 | | jättefin |
|
|
|
