-Öppna då! Skrek Saga högt. Jag vill in!
-Ta det lugnt, sa jag och skrattande åt hennes sura min. Jag tryckte in nyckeln i nyckelhålet och vred om. Saga tryckte snabbt ner dörrhandtaget och sedan rusade hon in i huset. Jag såg hur hon sprang upp för trappan och in i ett av sovrummen. Jag kände hur någon la sin hand på min axel och jag vände mig om för att se vem det var.
-Allt kommer bli bra, sa mamma.
Jag nickade tveksamt och kände hur tårarna tryckte hotfullt i ögonlocken på mig. Jag behövde vara för mig själv ett tag.
-Är det okej om jag går runt och tittar lite i trädgården? Frågade jag.
-Självklart, sa mamma och log.
Jag satte händerna i byxfickorna och började gå bort från huset. Det var en fin trädgård, med massor av rosenbuskar och pioner och löven från träden hade redan börjat bli gulbruna. Jag satte mig vid en bänk i närheten av huset och blundade. En tår rann ner för min kind och jag torkade snabbt bort den med baksidan av handflatan.
Plötsligt så hörde jag något gnäggande läte. Jag ställde mig hastigt upp och kisade mot sjön, men jag såg nästan ingenting härifrån. Ifall jag ville se någonting så var jag tvungen att gå närmare. Jag tittade mot huset och såg hur mamma och pappa packade in Sagas saker i hennes nya rum. Dom märker nog ingenting ifall jag bara är borta en liten stund.
Jag gick med små, osäkra steg mot sjön och när man kom närmare så såg man hur det låg ett stort, rött stall mitt i skogen. Jag började bli riktigt nyfiken och nu var mina steg inte små längre, utan jag gick med stora kliv mot stallet för att se vad som fanns där inne.
När jag kom fram till stallgången så gick jag bort till en av boxarna och kikade försiktigt in. Där inne stod en stor, svart häst. Den fnyste åt mig och jag backade förskräckt ett steg.
-Såja, sa jag. Jag är inte farlig.
Långsamt närmade jag mig fram till hästen igen och den här gången så vilade hästen sin mule mot boxgallret. Jag lyte långsamt upp min hand och smekte ömt hästens huvud. Den frustade lågt och jag skrattade förtjust.
-Vad fin du är, sa jag till hästen. Men jag undrar vad du heter?
-Han heter Drufus, sa en röst bakom mig.
Jag vände mig förskräckt om.
(Jag vet att den här inte heller blev så lång, men jag ska försöka göra del 3 lite längre än del 1 & 2!)
|
Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
Junior_ - 19 sep 11 - 20:08 |
Tack! <3 |
M_123 - 19 sep 11 - 19:48 |
Jättebra! Maila nästat! :D |
Junior_ - 14 sep 11 - 09:36 |
haha aa! ;D |
Carrre - 13 sep 11 - 20:27 |
va smart det skulle va om det fanns typ "Noveller om vänskap"
eller "spökhistorier" osv, asbra idé ju! ;) |
Junior_ - 13 sep 11 - 17:32 |
ABC_123: Tack! Jo, berättelsen ska handla om vänskap, men såg inte förens nu att det stod "DIKTER om vänskap"... ^^ Kan ändra på det! |
ABC_123 - 13 sep 11 - 15:37- Betyg: |
Jätte bra!!! "Jag nickade tveksamt och kände hur tårarna tryckte hotfullt i ögonlocken på mig." skit bra meningen!!!
Men en fråga varför sätter du dom i kategorin dikter om vänskap? ^^
Mejla nästa!! |
Junior_ - 11 sep 11 - 19:14 |
Carrre: hehe aa jag ska försöka!!! ^^ |
Carrre - 11 sep 11 - 17:48- Betyg: |
ja, gör dom läääängre! ^^
du skriver fint med bra flyt, skönt att läsa liksom :)
maila när nästa del kommer så jag inte missar den! (och gör den lång) ;D |