mammas enda vän |
Ett hårt ljud mot min rosa vägg,
ett starkt skrik i mitt öra hörs.
Ett hårt slag i mitt hjärta känns,
undra om jag törs?
Ett par snabba steg upp,
ett släpandes ljud efter.
Ett glas spricker,
och lämnar hårda rester.
En tystnad spelas in i mitt rum,
vågar jag öppna min dörr?
Kliver upp ur min säng,
Kommer det vara som förr?
Tittar ut genom en springa,
ser glaset på golvet skimra.
Rött som rosorna utanför,
Mamma kan se mig? Vi viskar i kör.
Här står jag igen,
5 år och är mammas enda vän.
Jag håller dig i handen som e läskigt röd.
Mamma lovar; - Det blir bättre sen.
|
| Kommentarer | | Ferdos-Lina - 28 feb 11 - 18:04 | | Jättebra! |
|
|
|
