3 månader sen,R.I.P :( <3 |
Jag ska erkänna att det känns svårt,det känns fortfarande svårt
att leva utan en av mina starkaste solstrålar.
Men jag vänjer mig,vilket jag faktiskt aldrig trodde att
jag skulle göra.
Idag är det 3 månader sen den hemska dagen.
Jag kan säga att jag tänker på den dagen i princip varje dag.
Jag vill inget hellre än att han ska komma tilbaka.
Min morfar,min snälla,pigga,glada och underbara morfar.
Men det finns inget att göra,han är borta.
Han finns inte mer.
Men jag ska erkänna att jag är fortfarande lite rädd,rädd
för hur jag ska klara av det här året utan honom.
Fast jag vet att i slutändan så kommer jag att klara det.
Julen gick ju bra även fast den kändes hård.
Jag undrar om det här var meningen.
Att jag skulle bo hos dem en helg,att vi skulle åka iväg och
att vi skulle ha det mys hemma hos dem.
Att det var som en avslutning,fast ingen visste om det.
Det jag vill få fram är att jag saknar honom så otroligt mycket
och att jag inte vill något hellre än att han ska komma tillbaka.
|
|
|
|
