Jag såg dej stå där ensam,
utan en enda vän.
Jag såg dej le ett sorgset leende,
desperat efter hjälp.
Jag såg att du alltid fick vara ensam,
när vi skulle delas upp i par.
Jag såg dina tårar,
som rann varje dag.
Jag gick inte fram till dig,
för jag var som alla andra.
Okänslig och rädd.
Ville inte i fel sällskap bli sedd.
Jag ångrar det idag,
för av dig vet jag inte vad det blivit av..
vv´
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| -Muffin- - 26 maj 12 - 00:47 |
| Bra skrivet! Men som tur är finns det folk som vågar ta det där extra steget ändå. <3 |
| larss0n - 25 maj 12 - 01:07 |
| :/ <3 |
| schylvaa - 7 jan 09 - 21:44 |
| underbart skrivet! |
crytime - 7 jan 09 - 20:33- Betyg:  |
Det är faktiskt sådär, och det är ju synd, men... ja, det kanske inte finns några men egentligen
Jag har själv dissat en sån person, jag visste då också att det var fel men var väl för rädd för att göra något.. eller hur det var, jag gjorde inget iaf. och det kan jag ärligt säga att jag ångrar fortfarande... |
| Zahara96 - 7 jan 09 - 12:20 |
Den är sann och som rubriken en obekväm sanning.
Det var fint skrivet fortsätt så ;D |
| ingentingalls - 7 jan 09 - 01:10 |
japp, tyvärr så är det så. hellre se någon annan lida, än att själv göra det.
verkligheten är skrämmande. |
| paljetten - 7 jan 09 - 01:08 |
| så är det ofta. man vill inte må dåligt själv, då är det enklare att bara låta bli. det är mänskligt. fel förstås, men man är bara människa. |
