Smalare än pinnsmal - epilog |
Ett halvår senare
”Så vi ses på Café Moonlight sen så?” ropade Esther glatt efter Tyra och Jonna.
Båda två vände sig om och log samtidigt som dem nickade.
Esther log också. Hon drog smidigt upp sin mp3 ur väskan och satte hörlurarna i öronen medan hon lunkade bort mot det klassrum som hon skulle ha dagens sista lektion – svenska - i.
Hon kände fortfarande blickarna. Blickarna från alla som visste vad hon varit med om. Den sjukdomen hon hade haft. Men nu hade Esther lärt sig att ignorera blickarna. Behandla dem som luft.
Några förvirrade sjuor tittade förskräckt på henne när hon gick förbi, smått nynnande. Hon skrattade glatt och vinkade sedan över axeln åt de rädda eleverna.
Esther halvsov på lektionen. Hon låg med huvudet ner i bordet och blundade. Den lektionen så skulle alla läsa upp sina uppsatser som handlade om ett valfritt ämne. Det var inte så många som orkade lyssna på när dem där framme vid katedern skakigt berättade om ett tråkigt ämne så dem flesta låg som Esther med huvudet på bordet.
”Esther.” sa plötsligt en röst vilket fick Esther att höja på huvudet från bordet. ”Nu är det din tur.”
Esther rätade på ryggen och gick långsamt fram till katedern med sina papper i ena handen.
”Så, då ska vi få höra vad Esther har valt för ett ämne att berätta om.” sa läraren helt utan entusiasm och satte sig med en tråkad blick bakom katedern.
Esther harklade sig och tittade ut över klassen. Så många hade hon aldrig tänkt på att dem var. Hon kanske skulle strunta i det hela?
Eller nej, det skulle hon inte alls. Hon hade kvällen innan skrivit klart och blivit mycket nöjd med sitt arbete, hon kunde inte bara kasta bort det nu.
Hon harklade sig igen.
”Jo ... jag ska prata om en sjukdom.” hon la märke till att nästan ingen i klassen lyssnade, och blev genast nervös. ”Den kallas Anorexia Nervosa och är väldigt allvarlig. Jag har själv varit drabbad av den.”
Plötsligt var det som om alla tittade åt Esthers håll. Plötsligt ville alla höra vad hon sa. Hon kände hur hennes handflator blev svettigare och rodnaden steg i hennes ansikte.
”Ja, för ett halvår sedan så hade jag Anorexia. Eller, det var för ett halvår sedan som jag bestämde mig för att bli frisk. Då hade jag redan varit sjuk drygt ett halvår innan. Anorexia är en väldigt allvarlig sjukdom som kan innebära död om man inte får någon behandling. Den kan drabba vem som helst. Den kan drabba dig själv, din syster, din bästa kompis, vem som helst. När man har den sjukdomen så är det inte bara att man slutar äta. Det är inte bara så att man blir trött på mat och bestämmer sig för att sluta äta. Det är väldigt, väldigt mycket mer än så. Det är röster inuti huvudet som säger åt en saker. Saker som att man är dålig, värdelös, att man inte är värd maten på tallriken. Att man är tjock. Rösten berättar att alla tittar på en, att alla tycker att man är tjock. Rösten säger att det är dåligt att vara tjock. Helt plötsligt så blir det rösten säger sanning. Man märker att man är tjock, att alla tittar på en hela tiden. Vad dem än säger så låter det hela tiden som om dem anser att man är tjock. Man börjar se ner på sig själv, tycka att den personen i spegeln är en hemskt människa. Man äter mindre och tränar mer. Man lär sig ljuga för att ingen ska misstänka något. Man stänger in sig på toaletten efter varje måltid och tar upp maten ur magen igen. Det kan låta helt otroligt, men för vissa människor så är det här deras vardag. Jag fick hjälp, jag kom in på behandlingshem, men det är inte alla som gör det. De som inte får hjälp av något slag, dem dör. Så är det bara. Obehandlad sjukdom leder till döden.
Det är som sagt väldigt svårt att se att någon har anorexia. I alla fall i början, innan man blivit sådär pinnsmal. Personen lär sig på bästa vis hur den ska dölja det, genom att till exempel ha på sig för stora kläder. Jag vägrade att inse att jag var sjuk. Det var först då, för ett halvår sedan som jag gjorde det. Innan så var jag nära att börja skratta så fort någon sa att jag var smal. Den enda jag kunde lita på var rösten i mitt huvud. För mig var det den sa sanningen.”
Esther gjorde en kort paus för att hämta andan. Hon vågade inte titta ut över klassen för att se deras reaktioner, men hon kunde inte höra någon säga något. Antingen så var det ett tecken på att dem inte lyssnade, eller att dem gjorde det. Hon fortsatte.
”Anorexia är som ni kanske förstår en mycket hemskt sjukdom. Den får människor att hata sig själva och folk som säger att dem är smala, den får människor att dö. Men det värsta är nog ändå att det är vi som har uppfunnit den.”
Hon hörde hur någon fnös till men hon fortsatte ändå.
”Men tänk efter – på stenåldern så fanns inte anorexia. Då var det ingen som dog av att dem tyckte att dem var tjocka. Det är först nu som antalet har ökat. Det är ju vi, med alla våra bantningsmetoder i tidningar, alla pinnsmala modeller och alla program om 'övervikt' som har fått rösterna att vakna. Det är vi som får människor att dö.”
”Men vafan, vad kan vi göra åt det då?” frågade någon.
Esther tittade upp. Hon var förvånad över att någon frågade något, även om hon hade förberett sig för det.
Hon såg hur alla eleverna satt och tittade på henne, ville ha ett svar. Alla lyssnade. Esther försökte dölja glädjen hon kände samtidigt som hon svarade.
”Ja, det är just det som är frågan” sa hon. ”Och om jag ska vara ärlig så vet jag inte det exakta svaret på den. Men jag vet vad jag hela tiden behövde när jag var sjuk. Jag behövde någon som slog mig hårt i magen och sa att 'Vafan spelar det för roll hur vi ser ut? Vi är ju lika mycket värda allihop'. För det är ju så. Alla är lika mycket värda och lika vackra. Och det är bara ytligt att säga att människor som har lite mer kött på benen är dåliga. För det är dem ju inte alls. Eller hur?”
Esther andades långsamt ut och slog än en gång upp blicken på klassen. Människorna i hennes klass satt knäpptysta ända tills någon började applådera. En högljud applåd fyllde rummet och Esther log för sig själv. Hon skulle lätt få ett MVG.
Esther virade halsduken ett extra varv runt halsen medan hon skyndade ännu mer på stegen. Hennes lärare hade tvingat henne att stanna efter lektionen för att berömma henne över hennes uppsats, vilket fick henne att bli en aning försenad till mötet på cafét.
Hon andades tung och grå rök for ur hennes mun. Tre minuter senare så såg hon caféts välbekanta skylt som visserligen var nästan helt täckt med snö, men fortfarande såg lika välkomnande ut. Hon steg in genom dörren och hörde den lilla klockan plinga. Tre personer tittade upp från ett bord och log mot henne. Esther skyndade fram till dem och gav dem alla tre en varsin blöt kram även fast dem protesterade högljutt.
Efter att ha tagit av sig sina vinterkläder och sin väska så gick Esther iväg till kassan för att beställa. Några minuter senare så kom hon tillbaka med en rykande varm kopp te och en gräddbakelse.
”Kommer inte Emily?” frågade hon med huvudet riktat mot Charlie samtidigt som hon smidigt satte sig ned på stolen.
”Nej” han lät besviken.”Hon skulle göra något med sin familj”
”Igen.” sa Jonna, Tyra och Esther i mun på varandra.
Alla fyra brast ut i skratt.
Slut.
(oj herregud, vad lång epliogen blev! :o)
Ja, raringar, där tog visst min historia om Esther slut. Självklart är jag oerhört nyfiken av vad ni tyckte om den, så jag har skrivit några frågor för att underlätta för er.
1. Var den bra/dålig?
2. Varför var den bra/dålig? (sättet jag skriver på, namnen, platsen, allmän fakta, datum och tider m.m)
3. Vad var det som fick dig att fortsätta att läsa efter att du läst första kapitlet?
4. Hur hittade du min historia?
5. Var den för lång/kort?
(6. Tycker du att jag ska skicka in den till ett bokförlag?)
Ja, det var dem det. Ni får gärna svara på dem, men det är inget måste ofc. Det betyder väldigt mycket för mig att ni ens har läst den. Ni kan inte förstå hur duktig ni får mig att känna, vilken värme som sprids genom min kropp av era kommentarer.
Det är ni som har fått mig att fortsätta skriva, det är ni som har hjälpt mig att utvecklats.
Och jag lovar, när jag blir vääärldskääänd författare efter att ha sålt miljontals böcker och skrivit ännu fler autografer ((aaaaa)) så ska jag komma ihåg er.
För det var ni som var med från början och stöttade mig som tusan.
Hallonkramar //Kitty
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | denvackrasrosen - 8 maj 09 - 17:48 | | jag tänker inte överbelasta dig med ord när det räcker med 5... SUPER DUPER KANON MEGA BRA | | Jakktar - 16 apr 09 - 17:07 | | Är den redan slut liksom x) | Tiggarflikkan - 7 mar 09 - 17:29- Betyg:  | 1. Dum fråga. Den var BRA.
2. Det bästa var sättet du skriver på, det är speciellt och ''instinktsfullt'', eller vad man brukar säga. Man förvånas liksom gång på gång hur du lyckas få till språket så bra, du får sådana bra avslut. Och så beskrev du personligheterna väldigt bra, man fick liksom en bra vinkel på hurdana personerna är och allla var inte lika dana (förutom systrarna ^^). Det sämre med den var att den ibland aksnke var lite för förutsägbar, men det är nog svårt att inte få den sådan när det är ett sånt här ämne.
3. Jag tyckte den verkade intressant, och verjkade vara en väkldigt bra novell. Dessutom är den ''kritikerrosad'' eller vad man ska säga av massa diktander.
4. En massa som tipsat om den på forumet, och så har osynlig_flikka tipsat om den irl. För lite mer änet halvår sedan iofs, men ändå. ^^
5. Jag tycker novelldelarna var jättebra längd, iaf majoriteten av dem. Kanske att den var något för kort, bara för tt den var så bra.
(6. JA, fast du verkar redan ha bestämt dig. ;D)
En till sak, just den här delen, tycker jag att slutet var hur bra som helst. Särkilt det där med Emily. | | JuliaBilling - 5 dec 08 - 23:09 | jag fastnade så fort jag började läsa! du skiver verkligen vackert som gör att man verkligen vill läsa det du skriver :)
1. Den var bra ända från början till slutet!
2. du beskriver så att man kan leva sig in i berättelsen och man fastnar i din berättelse.,
3. Din novell fångade mig direkt, man ville veta vad som hände mer. det är ju en allvarlig sjukdom så det blir att man blir helt fångar i berättelsen.
4. jag kommer inte ihåg.. tror jag gick in på "noceller" och klickade runder där
5. den var alldeles lagom, man tänkte inte på att den var så lång som den egentligen är.
6. ja det borde du göra! den är så sjukt bra så den skulle kunna bli en helt fantastisk bok! :) | | osynlig_flikka - 16 okt 08 - 15:29- Betyg: | Förlåt att det har tagit tid att skriva denna kommentaren, men här kommer den :)
1. Den var otroligt bra, lite små fel här och där går säkert att hitta, men bra det var den verkligen!
2. Den var bra för att du beskrev känslor bra och så tyckte jag om handlingen!
3. Jag hade hört att den var bra från många olika personer och tänkte: "den måste jag ju läsa" så första kapitlett spelade itne så stor roll för mig igentligen
4. har hört tals om den + så finns den ju här på dikta
5. Ganska lagom tycker jag, slutet kanske gick lite för fort
(6. jag det ycker jag, det är otroligt svårt att få den utgiven, men det är klart du ska försöka)
när du blir världskänd ska jag skryta om att jag var med från början och stöttade dig! XD
Puss på nosen till både dig och Esther<3 | | fridolina - 8 okt 08 - 09:10- Betyg: | Jag tycker attt den hä berättelsen var verkligt bra. Du beskrev både personerna och känslorna i den på ett verklighetstroget sätt,det var i alla fall det som fick mig att läsa vidare. Jag tror att det igentiligen är de vardagliga( en ändå alvarliga) sakerna i berättelsen som får folk att stanna upp och verkligen LÄS inte bara titta på texten. det är lättare att ta till sig något som går att identifiera med sig sijälv. jag tckte att slutet var bra, men om jag skulle ha skrivit det skulle det ha varit lite känslosammare, men det är bara för att jag är sådan, jag skriver altid så. men annars var den bra. Du skall abbsålut skicka den till ett bokförlag. Hur många sidor är den i det skrivprogram du har använt? jag hittade din histora av en slump, och ja, motiveringen till varför jag fortsatte läsa har du ovan. Det var skönt att läsa något annat än de vanliga triangeldrama kärleksberättelserna. Så, fortsätt skriva, och var stolt över det du har åstadkommit!
Kramar //Ida | | sorgen - 4 okt 08 - 09:27 | 1: Skitbra!
2: Sättet du skriver på e underbart!
3: Man ville bara veta hela tiden som skulle hända med henne.. Skulle hon dö eller vinna över sjukdomen.
4: Under noveller.
5: Precist lagom.
6: Ja kunde vara coolt. | | jisatsu - 3 okt 08 - 19:21 | 1. Sjukt bra, otroligt sådär... obeskrivligt bra. Känslor osv. Verklig...
2. Sättet, känslan, själva faktan (man lär sig ju), du håller reda på allt, du skriver som... som en författare :'3 På ditt sätt.
3. Jag blev intresserad, jag blev... sådär, med orden "mycket, mycket smalare", dem ekade i huvudet på mig, jag ville veta mer... Och glömde bort den... Sedan kände jag igen rubriken bland "noveller", och ba, "juste, DEN JA!", läste den, och satt fast. :'3
4. Jag kollade bland noveller, och ba, gosh, denna verkar bra!
5. Lagomt, fast när man är beroende vill man inte att den ska ta slut, därför anser jag att den är kort, men för dig är den lång, antar jag. Men ändå, den är jättebra, och lagomt lång om man tänker efter. :'3
6. JA! :D | | sofiiie - 2 okt 08 - 11:56 | | Säger bara en sak: DU är väldigt duktig på att skriva! (: | | anack - 1 okt 08 - 13:35- Betyg: | 1. Bra
2. Bra på sättet du skrev på. Hur karaktärerna kändes levande för än och hur du på något konstigt sätt fick en att vilja fortsätta läsa. Det att du använder karaktärernas egna tankar är bra och du gör det på ett bra sätt. Ex Vatten med is är rent. Småsaker man inte tänker på men som du skriver ner.
3. Nyfikenhet och ditt sätt att skriva
4. Du var inne på min profil och jag gillade din visningsbild så jag kollade lite på värken och fasnade för ordet pinnsmal.
5. Även om den var bra i det lätta texten och rakt på sak tycker jag vissa saker skulle lagts till. Borde hon inte sakna sin mamma mer då och då? Man blir tvångsmatad om man har Anorexia borde du inte beskrivit henes fasa när hon blir det? HAr man lite kött på bena får man svårt att gå: stötar gör ont och ligger man riktigt illa kan man inte änns gå. Fötterna borde ta mycke mer skada av sånt. Såna saker tycker jag du borde lägga till. Mins inte om hon hade nån hobby i början men det vore bra om du hade beskrivit hur hon mer och mer lämmnar sånt hon tyckte var kul för matens skull. Nu låter det som om jag klagar jätte mycket ^^' Jag tyckte den var jättebra men om (fråga 6 nu) du vill skicka in det till ett bokförlag tycker jag att du SKA göra det men först finslipa lite, för att vara säkra på att de tar den <3
Bra jobb tjejen! | | aakwasweet - 1 okt 08 - 08:36- Betyg: | 1. Den var jättebra, ja dem var helt enkelt bättre än
bäst!!
2. Det som gjorde det hela så bra är att den känns så verklig
, sedan älskar jag sättet du uttrycker dig på när du
skriver. Det är äkta liksom =)
3. Det som fick mig fortsätta läsa var mystiriken i den
sista meningen i första kapitlet, den drog pupillen till
nästa del. :)
4. Här på dikta, bland det senaste skriva tror jag, kmr
inte riktigt ihåg, läser så mycket samtidigt.
5. Den var lagom, precis så att man alltid hade lite
sakad ifrån den när man inte läste...
6. Jag tycker du ska skicka in den till flera förlag...
då du har bättre chans att få den utkommen =) | | Phaaail - 30 sep 08 - 22:30- Betyg: | 1. mega bra :D
2. allt var bra? ^^ du beskrev jätte bra och det var lätt att leva sej in i.
3. jag ville veta vad som skulle hända, typ (:
4. klickade runt lite på senast upplagda noveller, och tyckte att det lät intressant.
5. lagom :D
6. gör så du! :D den är verkligen jätte bra, och den har sjukt bra innebörd. :D | | angels_eyes - 29 sep 08 - 23:04 | jag svarar på dina frågor i ett mej den vackra dag jag inte
lever i drogdimma, men en idé nu när ja minns den iaf.
skicka in den till ett förlag o går de bra där tkr jag
du kan börja på del två. göra en ny novellserie med
samma personer osv.
<3 | | enligt - 29 sep 08 - 20:29- Betyg: | 1. jättebra !
2. det var bra. allt stämmer ju, det händer för ofta nu för tiden att folk får det sjukdommen.
3. jag fortsatte läsa eftersom den påminde mig så mycket om mitt liv. det gick inte så långt för mig att jag kom inte på sjukhus, men oaf.
4. jag kollade runt lite och så fastnade jag för rubriken.
5. det va bra.
6. ja det tycker jag, absolut ! :D | | TokioHotelFreak - 29 sep 08 - 19:01 | 1. den var jättebra sofi ^^ den har ett bra budskap
2. Jag vet inte exakt, men tror att det var för att man känner igen sig så mycket. får en känsla för den. sen skriver du så jävla bra! :)
3. som jag skrev.. Jag kände igen mig, du skriver bra.. sen skriver du på ett sätt som gör det hela spännande och att man vill forstätta läsa.
4. Hittade den på din lista med verk ^^
5. Nja, lite för kort för att skicka in den till ett bokförlag.. Men här på dikta helt perekt (:
6. Klart du kan försöka (: ... men som jag tidigare skrivit.. så är den lite för kort. | | manx_ - 29 sep 08 - 18:41- Betyg: | Man kan inte säga något dåligt om den , för ALLT var bra
När man läste första delen så gick det inte att sluta :)
Jag gick in på noveler och hittade den ,
och den var helt perfekt inte för lång och inte för kort
6; Om det är det du vill så gör det :) | | hanniz - 29 sep 08 - 18:32- Betyg: | | Kitty, du skriver helt fantastisk=) Det här var en väldigt bra och berörande historia, jag älskar verkligen den<3 Lycka till i famtiden=) Stora kramar från Hanna!! | | glasbubblan - 29 sep 08 - 17:35 | måste lägga tll en sak bara.
jag tror jag tyckte den var så gripande för att ester påminner om mig. | | Alexiz93 - 29 sep 08 - 17:34 | | jättebra:) | | glasbubblan - 29 sep 08 - 17:33 | oj. det här kom in i mig som en oförberedd storm.
ja svarar på alla frågorna på en gång, för på nått vis tycker jag att allt hör ihop.
jag kan nog säga att det här har berört mig på väldigt många sätt. som du säkert vet, jag har ju själv haft/har anorexia. så på nått vis blir det så sjukt mycket minnen och kännslor som det här väcker i mig. jag kan helt fullt ärligt med handen på hjärtat säga att jag har storlipat och gapskrattat och stängt av datorn i ren frustration när jag läst den här novellen. du har lyckats få med det där lillaextra som gör en historia intressant, du har i slutet av varje avsnitt fått mig att vilja läsa fortsättningen. ja, kort och gott, du är duktig på att skriva. och jag tycker, att ska du skicka in till bokförlag, så ska du ta dig tiden att först redigera den och lägga till mer detaljer och finjustera den först. för jag är öertygad om att om du arbetar med den mer och verkligen gör det bästa du kan, så blir det nog en bok!
de va allt för mig, puss :* | | jagvetattduvet - 29 sep 08 - 17:17- Betyg: | Alltså! DEN ÄGDE verkligen! Sorglig, men ack så bra! Är du verkligen en 95:a?
Jag är totalt impad av dina skrivkunskaper (som är typ en miljon bättre än minna!)
Kram på dig! | | LoveMusic - 29 sep 08 - 17:06- Betyg: | *andningsproblem* Den är... slut! ;S Det är ju helt HEMSKT! Jag kommer ju sakna Esther och alla de andra :/ (du kan inte skriva något mer med de här personerna (AA)9
1. Var den bra/dålig?
Den var verkligen superdupermegadundermegasuperdundermegasuperdunder -bäst!
2. Varför var den bra/dålig? (sättet jag skriver på, namnen, platsen, allmän fakta, datum och tider m.m)
- Sättet du skriver på, absolut.
- Vad har namnen med en novell att göra xD men om du menade titlen, så är den heeeelt underbar.
- Platserna var helt perfekt. Både hemma, i skola, och på vårdhem.
- Jag gillade allt med den allmänna faktan, jag visste inte så mycket om den innan, och det underlättade en hel del då (Y)
- Datum och tider... ^o) Men visst, jag tänkte inte på det, men det var säkert perfekt det också :P
3. Vad var det som fick dig att fortsätta att läsa efter att du läst första kapitlet?
- Ditt fnewt3wpofmwepfm4nypepgnewpgnspråk! Du.. är.. duktig *prata tydligt för att du ska förstå*
- Storyn, det verkade så verklighetstroget alltihop.
- Alla personligheter! ÄLSKAR verkligen Esthers personlighet från första början.
4. Hur hittade du min historia, var det kanske någon som tipsade dig?
Ehmm, jag blev bara intresserad efter att jag snackat ett tag med dig på msn. Jag tänkte liksom 'Kan ju i alla fall se hur hon skriver, men hon är ju bara 12, så ska kanske inte ha så höga förväntningar' (förlåt att jag drog upp din ålder och för att jag var lite fördomsfull *Skämmas* men se det positiva i det hela; väldigt få personer i din ålder kan skriva så målande och fantastiskt som du kan.) Men jag ångrar mig verkligen inte.
5. Var den för lång/kort?
Alldeles lagom, men som sagt är jag halv förälskad i Esthers personlighet, så nästa novell du ska skriva(?), kan inte hon få vara med där också (AAA)
(6. Tycker du att jag ska skicka in den till ett bokförlag?)
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!! (ta det som att du ABSOLUT ska göra det!)
________
7. Finns det någonting jag kan göra bättre tills nästa gång?
Faktiskt, så är det en liiiiiiiiten sak jag har märkt, och det är att du ibland blandar ihop de/dem.
Hittade denna sidan, såå kolla in den (A):
http://mrs-fatigue.blogspot.com/2007/12/gramma tik-de-eller-dem.html
Men annars: Du är en ängel när det gäller att skriva, framtida författare? *peka på dig*
(och när du du har blivit en vääärldskääänd författare och sålt miljontals böcker och skrivit ännu fler autografer så ska jag komma ihåg DIG. Jag ska komma ihåg att det var jag som fick äran att kommentera och säga vad jag tyckte. Tack) | | Dj_snuffe - 29 sep 08 - 16:00 | 1. Den var SKITBRA :D
2. Det är sättet du skriver på, allt blir så levande och lätt att läsa.
3. Handlingen fångade mig och jag ville bara läsa mer.
4. Jag vet ju att du skriver underbara dikter, och helt plötsligt fanns det ju en novell hos dig, såklart jag läser den då<3 :*
5. Alldeles lagom.
6. SÅKLART. Det sa jag ju till och med för länge sedan<3<3
Massvis med kramar | | depii - 29 sep 08 - 15:00- Betyg: | 1 Bra som fan :'D Älskar den, du e bäst :)
2 Den var bar för att du skriver som en gud. När du släpper din första bok, är jag först i kön att köpa den ;)
3 Jag gillar sånna noveller med folk nsom lider av anerooxia.
4 Såg den på noveller, fattade inte det kapitlet(kom in i mitten) Läste resten och blev fast <3
5 Helt perfect <3
6 Gör det :) Den kommer bli känd :<3 | | jagvetattduvet - 29 sep 08 - 14:56- Betyg: | 1. Fantastisk!
2. Därför att den var så sann! Det borde skrivas mer om anorexia! Det är så vanligt att mer människor borde få bekanta sig med den.
3. Eh.. jag var såld?
4. Jag tyckte om namnet
5. lagom
(6. JA!!! då skulle jag lätt köpa den och tipsa alla mina kompisar om samma sak! | | TrasigFlikka - 29 sep 08 - 14:42 | 1. Den var helt underbar.
2. Jag tyckte den var otroligt realistisk, och
noveller brukar spåra ut men det gjorde aldrig denna.
3. Somsagt, den var otroligt realistisk o man levde sig
verkligen i den, därför ville jag inte sluta läsa :)
4. Jag tror jag upptäckte den en dag när jag gick igenom diktas
alla noveller, och då fastnade jag för titeln "smalare än pinnsmal".
5. Jag tyckte den kunde varit länge, MEN det var bra att den
slutade nu och inte utvecklades till en sån där evighetsnovell
som spårar ut.
6. Jag tycker du ska skicka in den till ett bokförlag :)
Kanske utveckla den så den blir längre, men sen tycker jag det
bara är att du kör på.
Säg gärna till om du skriver något mer,
det vill jag jättegärna läsa.
/
trasigflikka |
|
|
|
