Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Someone special (19

- Hmm, hmm, hmm. Jag är på skriv-humör nu, så jag passar på att skriva ett par delar på denna, så det kommer nog inte dröja så länge mellan nästa del och denna. Om någon nu var intresserad av att veta det. ^^ Nu återstår bara en sak - läs och kommentera! :D

KAPITEL NITTON.
”Ja, vadå?” sa Arvid och kollade oförstående på henne.
”MELINA?!” upprepade Dinah.
”Ja!”
”Herregud…”
Anledningen till att Dinah var så säker på att det var hennes före detta bästis Melina var för att det gick bara en Melina på Norra högstadieskolan, och det råkade vara just hon Melina.
Dinah suckade.
”Hur träffade du henne?” frågade hon.
”Jag var ute med Bee…” Bee var Arvids hund, en Golden Retriver, som för det mesta befann sej på nedervåningen. Dinah hade bara träffat Bee en gång, och det räckte – hon tyckte inte om stora hundar, trots att Bee var hur snäll som helst. ”… och när jag kom till Gulängsparken släppte jag loss honom. Ja, alltså, man får ju inte släppa lös hundarna, men Bee är så snäll och så… Men i alla fall. Jag satte mej ner på en av bänkarna och blundade. Efter ett tag hörde jag en hund som skällde. Jag ställde mej upp och började leta efter honom, och tillslut fick jag syn på honom. Han stod vid en tjej som hade en dalmatinerhund, och han typ, skällde på den andra hunden. Jag sprang dit, och så började jag snacka lite med tjejen. Hon sa att hon hette Melina, och så bestämde vi att vi skulle ses igen” Arvid log ett nöjt leende, men när han såg Dinahs blick försvann det. ”Vad är det?”
”Alltså, Melina…” Dinah tystnade, letade efter de rätta orden. ”… Hon är bara så… Falsk!” Arvid höjde ena ögonbrynet.
”Jag tyckte hon verkade schysst” sa han.
”Jo, VERKADE. Jag har varit kompis med henne”
”Vadå då? Vad hände?”
”Det är för mycket för att berätta. Det kommer ta hela dagen… Men jag varnar dej bara”
”Men berätta!” bad Arvid. Dinah skakade på huvudet.

När klockan började närma sej fem gick Dinah hem från Arvid. Eftersom att hon gick skulle det ta minst fyrtio minuter, men det hade hon inget emot. Tvärtom, det skulle bli skönt, att få gå och rensa tankarna…
Dock skulle hon inte få gå själv. Hon hade inte ens hunnit halvvägs innan en person på cykel bromsade in bredvid henne.
”Hej” hånlog Henrik Johnsson. Dinah svarade inte. ”Vart är du på väg?”
”Hem” sa Dinah kort och ökade farten.
”Vad är det du och min bror har ihop?” Dinah kastade en snabb blick på honom, men höll tyst. ”Du behöver inte svara, jag har redan snackat med Noel”
”Va?”
”Mm. Han berättade - allt”
Hon ville inte tro det. Hade Noel berättat allt för Henrik? Eller sa Henrik bara så för att få henne att berätta?
”Du ljuger” sa hon och riktade blicken framåt.
”Varför skulle jag?”
”För att du är Henrik Johnsson”
”Hm, och för inte så länge sen tyckte du likadant om Noel som du tycker om mej! Men uppenbarligen har något hänt mellan er…” Han hoppade upp på cykeln. ”…och jag ska ta reda på vad” Med dom orden lämnade han henne.

När hon kom hem tog hon med sej telefonen in på sitt rum och slog Noels mobilnummer. Hon vågade inte ringa hem, ifall Henrik skulle svara.
”Hallå?”
”Hej, det är Dinah”
”Hej…”
”Har du sagt till Henrik… alltså, att… vi…” Hon visste inte vad hon skulle säga.
”Vadå?”
”Amen att vi…” Hon sökte i huvudet efter de rätta orden, men dom kom inte fram.
”Vad vi har på g?” sa Noel.
”Ööh…”
”Det var så Henrik uttryckte sej”
”Åh…”
”Mm…”
”J a, har du det?”
”Nja…”
”Vad menar du med det?”
”Uhm, alltså…” Dinah kollade på klockan.
”Kan du komma över?” frågade hon. Noel blev tyst. ”Hallå?”
”Öh, va? Aha, aa, visst…”
”Bra, kom då. Hej då”
”Hej”
Dinah la på och kollade sej runt omkring i rummet. Hon skulle nog behöva plocka upp lite kläder och sånt från golvet innan han kom.
Snabbt reste hon på sej och började samla upp alla kläder som låg omkringströdda på golvet i famnen. Hon gick ut med dom i badrummet och slängde ner dom i tvättkorgen. Resten av alla saker (pennor, papper, böcker, smink…) sparkade hon in under sängen och så lät hon överkastet hänga ner så att det dolde hennes smarta städning.
Ett par minuter senare ringde det på dörren. Dinah skyndade sej ner, men hennes pappa hade hunnit före.
”Hej…?” sa Mattias, och hans ögon smalnade på samma sätt som de gjort i affären när han fått syn på Noel och trott att det var Noel, fast de hade sagt att det var Niklas.
”Hej” sa Noel och steg in. Han började pilla på kanten av jackan, något som han alltid gjorde när han var nervös. ”Öh, Niklas…” sa han och sträckte fram handen. Mattias såg lättad ut och skakade hans hand.
”Jaha, det var ju du ja! Jag trodde du var någon annan!” Noel sneglade på Dinah som kollade på honom med en skynda-på-blick. Hans sparkade av sej skorna och hängde av sej jackan. ”Dinah är på sitt rum” Noel nickade och gick uppför trappan där Dinah stod och väntade. Så fort de kommit in på hennes rum stängde hon dörren om dom.
”Varför öppnade inte du?!” frågade Noel. ”Det där var inte jag förberedd på!”
”Jag hann inte!” ursäktade sej Dinah. ”Pappa var i köket och jag var här uppe, så han hann före” Noel nickade och satte sej ner på hennes säng. ”Förklara nu”
”Va?”
”Ja! Om Henrik och allt…”
”Åh, jaha…” Han tystnade. Dinah gick och satte sej ner bredvid honom på sängen. ”Alltså, strax efter att du hade gått så kom han in, och började fråga ut mej… Vad det var vi hade på g, hur länge, och vad vi hade gjort… Till en början svarade jag inte, men tillslut blev jag så jävla trött på honom att jag…” Han tystnade innan han fortsatte. ”…att jag sa rent ut att jag… älskade dej, och att jag inte brydde mej om vad våra föräldrar hade gjort”
Noels hand kramade om sängkanten. Hennes hand låg bredvid. En stunds tvekan, sen tog hon hans hand i sin. Han kollade ner på den, förvånat, och mötte sedan hennes blick.
”Det gör jag Dinah” sa han allvarligt. ”Jag älskar dej. Jag älskar dej så jävla mycket att det gör ont. Så fort jag ser dej, och så fort jag kommer att tänka på att det aldrig kan bli vi… Det känns som att livet kvittar om jag inte får vara med dej…” Hon kollade in i hans nötbruna ögon, och kände att hon kände likadant.
Hon släppte inte hans blick när hon långsamt började närma sej Noel. Hans ansikte, hans läppar…
När hon kunde känna hans andedräkt mot sin hud, och hon lätt snuddade vid hans läppar slets dörren upp. Hastigt drog dom sej ifrån varann, släppte varandras hand.
Mattias stod i dörröppningen, ursinnig, med skolkatalogen i ena handen. Med den andra handen pekade han på Noel.
”JAG VISSTE DET!” vrålade han. ”JAG VISSTE VÄL ATT JAG KÄNDE IGEN DEJ! DET ÄR DU, NOEL JOHNSSON! JAG VISSTE DET!” Dinah slog händerna för ansiktet.
”Fan…” mumlade hon. Noel la en tröstande hand på hennes rygg. Hon kollade upp och mötte sin pappas blick.
”HUR FAN KUNDE DU DINAH?!” Hon reste på sej. Noels hand föll bort, men han reste sej upp han också. ”VA?! DET TRODDE JAG INTE OM DEJ!”
Mattias tog ett par steg framåt, slog till Noel i ansiktet. Noel förde upp handen mot ansiktet. Han hade börjat blöda.
”Va fan gör du?!” sa Dinah och kollade argt på Mattias. ”Är du inte riktigt klok?!” Mattias kollade på henne, som om han skämdes, men den blicken försvann med en gång.
”Hur fan kan du Dinah?! Du vet vad hans far har gjort!”
”HAR ja! Det var länge sen för helvete! Lär dej att glömma och förlåta nån jävla gång!” fräste Dinah ilsket och puttade ut Noel från rummet, nerför trappan. ”Skynda dej” sa hon tyst till honom.
Innan de gick ut slet hon åt sej en kökshandduk. Mattias hade inte kommit ner från Dinahs rum, men det var bara en tidsfråga.
Hon smällde igen dörren bakom sej, och hon och Noel började gå jämsides mot hans hus. Han höll fortfarande handen i ansiktet. Hon kom på att hon hade handduken i handen och gav den till honom.
”Tack” mumlade han och tryckte den mot ansiktet. Hon stannade. Han också.
”Hur illa är det?” frågade hon försiktigt.
”Jag vet inte” sa han. ”Men det gör jävligt ont i näsan…”
”Får jag se…” mumlade hon. Han drog bort handen och handduken från näsan. Det blödde rejält från hans näsa, som också var lite svullen.
”Han slår hårt” mumlade Noel och skrattade lite tyst. Dinah skrattade inte.
”Han är dum i huvudet” sa hon istället och lät Noel trycka handduken mot näsan igen.
”Nej” sa Noel. ”Han vill bara inte att du ska umgås med mej” Dinah skakade på huvudet.
”Det är inte dej han har något emot. Det är ditt namn” Noel skrattade lite grann.
”Tänk att ett namn kan betyda så mycket” sa han och kollade ner på sina fötter.
”Mmm…” sa Dinah.
”Jag ska gå nu…” sa Noel.
”Förlåt” sa Dinah.
”Va?”
”Förlåt… för min pappa…” Noel tog ett kliv närmre henne och la en hand på hennes axel.
”Det är ingen du ska be om förlåtelse för” Han tog bort handen. ”Vi ses imorgon” Dinah nickade, och så gick de åt varsitt håll.
Hon ville inte gå hem och möta sin pappa, men hon var tvungen.
När hon kom innanför dörren såg hon att han satt vid köksbordet. Ansiktet var begravt i händerna. Så tyst hon kunde försökte hon smyga uppför trappan, men misslyckades.
”Dinah, kom hit” sa Mattias. Dinah gick med osäkra steg mot köksbordet, drog ut en stol, och satte sej ner.
”Ja…?” sa hon. Mattias kollade upp. Hans ögon var röda.
”Varför?”
”Vadå?”
”Varför honom?! Varför Noel Johnsson av alla människor…?” Dinah var tyst, visste inte vad hon skulle svara. ”Jag kan inte förstå vad det är du ser hos honom…”
”Pappa, det som hände när vi var små…” Hon tystnade en liten stund. ”…det var länge sen. Jag och Noel har ingenting med det att göra! Om du och Noels pappa vill vara arga på varann än så är det upp till er, men ni kan inte blanda in mej och Noel i det hela!”
”Men det är ändå hans unge!”
”Ja, men det är inte HAN pappa” Hon reste på sej. ”Om du inte fattar det så har jag ingen lust att sitta kvar här längre” Hon gick uppför trappan och slängde sej ner på sin säng och lät tårarna komma.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
BlackDream - 15 nov 08 - 10:28- Betyg:
Hennes pappa verkar grymt knäpp!
Jättebra del i alla fall =)
sandruskapuska - 26 okt 08 - 05:55- Betyg:
dum farsa<3
nattizz_ - 8 sep 08 - 21:11
skitbra :D mejla
abeer - 8 sep 08 - 19:47- Betyg:
sjuuukt bra!!! ÄLSKAR DEN HäR NOVELLEN!! mejla när nästa del är ute!! :D
J_love - 8 sep 08 - 16:16- Betyg:
Ååååh fan vad BRA!!!! :D:D
mejla när nästa del är ute^^<333
FlummKuuNg - 8 sep 08 - 00:02
Mejla nästa del som vanligt :)
Berri - 7 sep 08 - 21:27- Betyg:
Jävligt bra som vanling, Återigen TALANG TALANG :D
inmydreams - 7 sep 08 - 21:09- Betyg:
sjukt bra du skriver människa :D
sviken_1 - 7 sep 08 - 20:57- Betyg:
jätte jätte bra!!
beckesnack - 7 sep 08 - 20:03- Betyg:
skitbra :D mejla när nästa del e ute :)<3
Niz0 - 7 sep 08 - 19:26
meeeer :) mejla när nästa kommer ;) Hoppas snart! Helst nyss :D
DiktaFlickan - 7 sep 08 - 17:29
SÅ JÄVLA HELVETS BRAAA AA A A A A A A A
Rosapapper - 7 sep 08 - 16:19- Betyg:
Aoo så bra:D längtar till fortsättningen:D
wow_93_ - 7 sep 08 - 15:36- Betyg:
SJUKJT BRAAAAAAAAAAAAAAAAAa äntligen :D
längtar till nästaaa!!1 woowi
saraelskarbecca - 7 sep 08 - 15:11
MeraMeraMera :D
gbg_95 - 7 sep 08 - 14:52- Betyg:
jättebra! fan så glad jag belv när jag såg att du hade läggt ut en del. hoppas nästa del kommer ut snart
tjoh - 7 sep 08 - 14:49
åååååååh så bra !!! :D <3 du skriver sjukt bra och jag ba ååh helt enkelt ! haha :D
men ja, superbra ! <3
Justmyfault - 7 sep 08 - 14:28- Betyg:
Den är bäst!
jätte,jätte,jätte,JÄTTE bra! :D
Xoonie - 7 sep 08 - 14:04- Betyg:
Ååååh vad trevligt. Men alla blir ju helt överlyckliga för att du är på skrivhumör jue :D *Så det var ingen som tyckte det var ointressant =)* I alla fall, massa spänning <3 *jätte bra, som vanligt*

// Hanna
PsychicPlay - 7 sep 08 - 13:56- Betyg:
sjukt bra! allvarligt, jag älskar hur du skriver! <3

(påtal om ingenting, jag har läst igenom ALLT du skrivit nu.
öh. jag satt igår & idag. det tog ett tag, men jag älskar verkligen hur du skriver! <3
hah, lol på mig, men iaf. : > )

snälla, fortsätt skriva! <3
JessicaKarlsson - 7 sep 08 - 13:51- Betyg:
fan va bra ! :D
helt sjukt att han slog till noel ? :o
aja, mejlaa ! :D

Skriven av
SilverAndCold
7 sep 08 - 13:42
(Har blivit läst 518 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord