Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Someone special (17

- Sådär! Vetni, en kille i Västerviks herrlag är aaaaaassnygg! Synd bara att han är född -89! Lite för gammalt. ;/ Huhu. Kommentera! :D<3

KAPITEL SJUTTON.
Ja, vem är det?
Skrev hon tillbaka. Hon hade en svag aning om att det var en viss person, men bestämde sej för att vänta och se. När svaret kom blev hon inte förvånad.
Noel
Hon skickade ett sms och frågade hur han hade fått tag på hennes nummer. Han svarade att ’det fanns något som hette Eniro’ och så frågade hon varför han ville ha hennes nummer.
Efter tio minuter hade hon inte fått nåt svar. Dinah höjde ögonbrynen och stoppade ner mobilen i fickan. Hon kunde ju alltid börja med pannkakorna, och se om hon fick något svar så småningom.
Men det fick hon inte.

När lördagen kom blev hon helt plötsligt nervös. Hon ville veta vad Noel hade att säga, men samtidigt ville hon det inte.
Så när hon gick upp klockan halv ett på lördagen kändes det som att hon hade tusen ormar som ringlade runt i magen på henne. Helst av allt ville hon slippa, bara va med Arvid och softa hela dagen, men hon var tvungen.
Dinah reste på sej ur sängen, tog en snabbdusch och gick ner till köket för att äta frukost. Hennes pappa hade skrivit en lapp som låg på bordet, något om att han varit tvungen att åka och jobba, och inte velat väcka henne. Hon knycklade ihop lappen och slängde den i papperskorgen och la i två mackor i brödrosten.
Medan mackorna rostades plockade hon fram smör och hällde upp apelsinjuice i ett glas.
Vad nu Noel än kunde ha att säga verkade det vara viktigt… Tankarna började rulla runt i hennes huvud, och tiden gick fort.
Klockan 14:56 befann hon sej i Gulängsparken, där de hade bestämt att de skulle träffas. Noel hade ännu inte kommit, så Dinah passade på att sopa bort lite snö och sätta sej ner på en av bänkarna. Snön hade börjat försvinna, men än var man tvungen att ha jacka på sej.
Dinah skymtade en lång smal människa med en svart jacka och en sportbag en bit bort, och när personen kom närmre såg hon att det var Noel. Han drog en hand genom luggen, borstade bort lite snö och satte sej ner bredvid henne.
”Hej” sa han lågt.
”Hej” sa Dinah. Han blev tyst, och började dra med foten i snön. Han visste inte hur han skulle säga det. ”Du ville prata?” sa Dinah och sträckte på sej.
”Mm…” sa Noel och rätade på sej. ”Det är så att…” Han tystnade, funderade på hur han skulle säga det, men kom inte på något bra sätt. ”Ähum, ja, alltså… jag gillar dej” Dinah kollade på honom.
”Du sa det innan skolan slu…”
”Jag vet!” avbröt Noel. ”Jag vet, jag vet… Men jag ville bara säga att jag… fortfarande gör det, och ni, du och Emil, ni har ju…” Han böjde sej ner och började rota runt i sportbagen. Han drog upp en blond Barbie-docka med rosa klänning. Han sträckte över den till Dinah, som förvånat tog emot den.
”Men min docka!”
”Vart har… har du fått tag på den här?” frågade Dinah och snurrade på dockan. Det var dockan hon hade lämnat hos Noel, när hennes pappa burit iväg henne, och aldrig återvänt hem till familjen Johnsson igen.
”Jag… sparade den”
”Va?”
”Ja, jag trodde att ni skulle komma tillbaka någon gång!” Han suckade. ”Jag fattade väl inte heller vad min pappa och din mamma hade gjort, jag fattade lika lite som dej… Och jag, tja, jag HOPPADES att du skulle komma tillbaka. Jag tyckte om att leka med dej då, men du kom aldrig, varken du eller din pappa… Efter ett tag hamnade dockan uppe på vinden, fråga mej inte hur, antar att det var jag som la upp den, och när jag blev äldre lärde min pappa mej att… ja, hata dej, dej och din familj, vilket jag gjorde till en början. Han sa att det var DIN familj som hade gjort fel, att det va ni som hade svikit oss. När jag blev äldre fick jag reda på sanningen, men då var de för sent…” Dinah stirrade häpet på honom. Han hade envist kollat ner i snön när han pratat och berättat, och han kollade inte upp nu heller. Dinah visste inte vad hon skulle göra.
”Men… när fick du reda på…?”
”Jag var fjorton” sa han och kollade upp.
”Fjorton?!” Han nickade. ”Åtta år?! Ljög han för dej i åtta år?!” Noel nickade igen.
”Det var ju han som hade gjort fel, men han vägrade att erkänna det” förklarade Noel och hans blick drogs ner i snön igen. ”Enligt honom var allt din mammas, eller, Katrins, fel, han var så oskyldig, och jag trodde honom, såklart. Vad skulle jag annars tro?! Han hade ju inte sagt något annat, jag, eller, vi, var ju bara sex år gamla, knappt det!” Dinah nickade sakta, trots att han inte kollade på henne.
”Jag trodde att du hade vetat… hela den här tiden…” Han skakade på huvudet.
”Förra året. Förra året fick jag reda på det. Jag kände mej så dum då… När jag insåg att det inte bara var Katrins fel, utan även min pappas. Jag hatade honom till en början, men samtidigt så… skulle det bli konstigt om jag slutade att… hata dej. Så jag fortsatte, trots att jag visste sanningen”
Dinah stirrade ner i snön. Hans pappa hade ljugit för honom i ÅTTA ÅR…
”Men hur kom det sej att du slutade nu?”
”Va?” frågade Noel.
”Ja, hur kom det sej att du slutade hata mej nu…” Han drog lite på munnen, men blev sedan seriös igen.
”Jag insåg väl att jag tyckte om dej, och att man inte kan hata någon när personen för det första inte har gjort något. Det var din MAMMA och min pappa det hela handlade om, inte oss. Varför ska vi behöva hata varann, när det hela gäller våra föräldrar?!”
”För att dom är dumma i huvudet” muttrade Dinah och kollade ner på sina händer.
En barnfamilj passerade. Mamman och pappan höll varann i handen, samtidigt som pappan drog på en barnvagn, och mamman höll en liten pojke i handen som gick bredvid. De vuxna kollade på Dinah, och Barbie-dockan hon höll i. Noel och Dinah vände upp blicken mot varann. Hon vände generat bort blicken.
Noel stoppade ner handen i fickan och drog upp sin mobil.
”Jag måste gå, min hockeyträning börjar om en halvtimme” sa Noel och reste på sej. Dinah reste också på sej. ”Vi ses på måndag” sa han och började gå in mot stan. Dinah vände och gick åt andra hållet, med Barbiedockan gömd innanför jackan.
Han tyckte fortfarande om henne. Hon var tvungen att erkänna att hon blev glad över det.

När hon kom hem kom hon ihåg vad hon hade lovat Arvid, men samtidigt drogs hennes tankar åt ett annat håll – tänk om hon skulle gå och kolla på Noels träning. Det skulle faktiskt vara ganska kul att se. Men vad skulle hon säga till Arvid. Hon funderade ett tag, la Barbie-dockan på skrivbordet innan hon slog hans nummer.
”Arvid?” svarade han.
”Hej det är Dinah” sa hon och försökte låta så hes hon kunde.
”Hej!”
”Jo, jag vet att vi skulle ses i eftermiddag, men jag känner mej inte så bra…” ljög hon och fick genast dåligt samvete.
”Jag hör det! Du låter hes” sa Arvid. ”V i får väl ta och ses någon annan dag istället!”
”Mm” sa Dinah. ”Vi hörs”
”Hej då” Dinah la på och gick upp på sitt rum. Noels träning skulle börja om fem minuter…
En halv minut senare hade hon bestämt sej. Hon gick ner för trappan och drog på sej ytterkläderna, skrev en hastig lapp till Mattias och började gå bort mot ishallen.

Klockan tjugo i fyra klev hon in i ishallen. Det var kallt där inne, men inte kallare än ute. Ishockeylaget åkte runt på isen, och då och då hördes ljudet av en puck som slog i sargen. Dinah ångrade sej lite grann, men inte kunde hon gå nu. Dom hade säkert redan fått syn på henne. Hon drog en hand genom hästsvansen och började gå mot läktaren.
Hon gick upp två rader och satte sej ner. En tränare stod med en visselpipa i munnen som han blåste i lite då och då, och så fort han blåste kom laget fram till honom.
Efter tio minuter fick dom dricka vatten. Dinah hade inte kunnat se vem som var Noel (alla såg likadana ut i hennes ögon) men när en av killarna gick in i båset och fortsatte ut, bort mot läktaren där hon satt blev hon ganska säker på att det var han. När han kom närmre såg hon att det mycket riktigt var Noel. Svetten rann om honom, och hans kinder var rödrosiga. Han var söt.
”Hej?” sa han förvånat och satte sej ner. Vattenflaskan höll han i handen. ”Vad gör du här?” Han hällde i sej vatten.
”Kollar, vad skulle jag annars göra?” svarade Dinah. Noel log lite smått.
”Hur kom det sej att du kom hit och kolla då?”
”Jag hade inget bättre för mej” ljög Dinah. ”Och dessutom kan det ju alltid va kul att se hur du spelar”
”Aha, så du är här för att kolla på mej?” sa Noel.
”Ja, jag känner ingen annan som spelar hockey så jag antar det” Hon huttrade till. Noel la antagligen märke till det för han sa;
”I tredje omklädningsrummet ligger min svarta tröja, du kan låna den om du vill” han reste på sej och försvann bort mot båset och ut på isen igen med dom andra killarna. Dinah övervägde om hon skulle låna tröjan eller inte, men tillslut reste hon på sej, gick bakom läktaren och bort mot omklädningsrummen. Hon gick in i det tredje, som Noel hade sagt. Det var fullt av ryggsäckar och sportbagar där inne, och ett par hockeyklubbor låg på golvet. Dinah sökte med blicken efter Noels väska, och hittade den tillslut i ett av hörnen. Hon gick fram dit, drog upp dragkedjan och fann de svarta hood-tröjan överst. Hon tog ut den, drog igen dragkedjan igen och knäppte upp sin egen jacka. Hon hade bara en långärmad på sej under, så det skulle bli skönt med en tjockare tröja, eftersom att hennes jacka också var ganska tunn. Noels tröja var lite för stor, men hon drog på sej jackan och gick ut till läktaren igen och fortsatte kolla på träningen.

En timme senare var träningen slut. Noel hade inte kommit och snackat mer med henne, bara lett mot henne då och då under drickpauserna.
När killarna var på väg till omklädningsrummet gav de henne en del blickar. Noel stannade.
”Väntar du, så kan vi ha sällskap hem?” frågade han. Hon nickade. Han log, knäppte av sej hjälmen och försvann in i omklädningsrummet med dom andra.
Medan Dinah satt där och väntade kom Noels tränare fram till henne.
”Är du Noels flickvän?” frågade han.
”Eh, nej…” svarade Dinah förvånad över hans plötsliga fråga.
”Nähä” sa han, ryckte på axlarna och försvann.
En kvart senare kom Noel. Han var nyduschad, och bagen hängde över hans ena axel.
”Ska vi gå då?” sa han. Dinah nickade, gick ner de två bänkraderna och gick upp jämsides med Noel. Han höll upp dörren för henne när de gick ut.
”Kör ni jämt sådär hårt?” frågade Dinah för att bryta tystnaden. Han skrattade.
”Det är inte hårt när man hade vant sej”
”Skojar du?! Jag skulle dö efter tio minuter!”
”Kanske dags att börja träna då?” skrattade Noel. Dinah log lite åt tanken. Hon kunde inte tänka sej att hon skulle ha på sej ett hockeyställ och glida runt på isen så som Noel och hans lagkamrater hade gjort.
”Nja, vi får väl se…” sa Dinah. ”Din tränare frågade om jag var din flickvän!”
”Va?” frågade Noel och såg förvånad ut på riktigt. ”Gjorde han?”
”Ja…”
”Han är konstig, bry dej inte om honom!” Dinah skrattade.
De svängde in på Linvägen. Om ungefär fem minuter skulle de vara hemma hos Dinah.
“Du spelade bra” sa Dinah. ”Alltså, inte för att jag har något att jämföra med så men… ja, det såg bra ut” Noel smålog.
De stannade utanför Dinahs hus. Dinah såg att bilen stod där den skulle, alltså var hennes pappa hemma.
”Vi ses väl på måndag” sa Noel. Dinah nickade. Noel kollade på henne, gav henne ett snabbt ögonkast som om han tvekade, men tog ett steg framåt, la en hand på hennes axel och gav henne en kyss på kinden. ”Hej då” sa han och började gå. Dinah stod kvar och såg efter honom. Plötsligt frös hon inte överhuvudtaget längre.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
BlackDream - 15 nov 08 - 10:13- Betyg:
Cute <33
sandruskapuska - 26 okt 08 - 05:35- Betyg:
naaaw<3<3<3<3
nanna_limpan - 6 okt 08 - 20:44- Betyg:
Jättebra!!!!!<333
abeer - 1 sep 08 - 21:26- Betyg:
jättebra!!
anderssooon_ - 1 sep 08 - 21:21- Betyg:
bäst, maila när nästa kommer?
Xoonie - 1 sep 08 - 20:04- Betyg:
Åååh romantik är i luften! ^^ fast det har det varit hela tiden, men men xD
// Hanna
Ps. Lika bra som alltid <3
emmchen - 1 sep 08 - 19:21- Betyg:
Helt underbar :D^^
hannishen - 1 sep 08 - 17:14- Betyg:
Fan vad bra! :D
Niz0 - 1 sep 08 - 15:47- Betyg:
meeeeeeeer <3 Melja när nästa kommer :)
Berri - 1 sep 08 - 14:25
A´www sööta Noel.. :D
FlummKuuNg - 1 sep 08 - 09:26- Betyg:
ohh, jag är kär i din novell! du måste mejla nästa del! <3
wow_93_ - 31 aug 08 - 22:38- Betyg:
WOOOOOOOOOOOOOOOOW :D sjuuuukt bra!! super
bästa delen hittils, längtar till nästa snälla försök skicka in
snarrrrrrrrrrrt!! /woowi
nattizz_ - 31 aug 08 - 21:49
faan va bra, änligen har dom gjort nöe, väntat hur länge som helst ! mejla när nästa kommer
sviken_1 - 31 aug 08 - 21:48- Betyg:
jätte bra!!!
J_love - 31 aug 08 - 21:28- Betyg:
Fyfan vad BRA!!!! :D:D:D
BÄSTBÄSTBÄST!!!!!!!
mejla när nästa kommer:D<3
JessicaKarlsson - 31 aug 08 - 20:53- Betyg:
fan va bra, :D
det lät lite som "hur kär får man bli" ett tag, x) (låna en tröja i omklädningsrummet, titta hockey träning)
aja, den var iallafall jätteeebraa som vanilgt ;D
fortsätt snart, och mejla (: <3
inmydreams - 31 aug 08 - 20:51- Betyg:
Den är inte bra, den är BÄST :D
saraelskarbecca - 31 aug 08 - 20:42- Betyg:
Iiih, vadå bra ? :o <3
Rosapapper - 31 aug 08 - 20:31- Betyg:
Aaawwwwww Skiiiiiitbra:D Du måste skynda dig med fortsättningen, det måste du verkligen:D
beckesnack - 31 aug 08 - 20:22
Skitbra, skicka när nästa del e ute :)<3
gbg_95 - 31 aug 08 - 20:18- Betyg:
jättebra, strålande:)!!!!! längtar efter forsättningen som vanligt:)

Skriven av
SilverAndCold
31 aug 08 - 19:57
(Har blivit läst 502 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord