4. För det som är rätt, hpff, Black. |
Okej, kap fyra is here, hoppas ni gillar det och inte blir rädd för mig som jag blir ;) Märker mer och mer min kallblodiga sida... ;p Och mer av det kommer i kap fem :) Här är alltså en ny del, read and enjoy with Evelyn and Felicity Black in...
Kapitel 4, Planning for Pain.
”Gud, det där kändes härligt!” Evelyn slog ihop händerna och hennes ögon hade fått ett nytt glittrande.
”Mycket uppiggande”, log Felicity och Evelyn log tillbaka, med tanken på deras gräl tidigare gömt längst bak i huvudet. Nu var hennes huvud fullt av tankar på hämnd, makt och iver till vad de skulle göra härnäst.
”Ni var fantastiska, mina damer”, flinade Draco och gjorde en liten bugning. Evelyn skrattade och sade: ”Du var inte så tokig själv, som klarade av två stycken själv i början utan de fantastiska, beundransvärda kusinerna… BLACK!” Evelyn gjorde en piruett så gott det gick i sin långa klädnad och Draco och Felicity skrattade.
”Och nu har jag fått ha–mer–begär igen”, skrattade Felicity och sträckte på sig i soffan med sin trollstav i ett fast grepp. ”Av att döda alltså.”
”Du är grym, kusin. En riktig kallblodig satmara.” Evelyn fnissade. ”Men jag ska inte säga något, eller hur?”
”Nej, det ska du inte! Jag såg nog den kalla, njutningsfulla glimten i din blick innan vi dödade honom!” utbrast Felicity och kastade en kudde på Evelyn. Hon kastade tillbaka den; en fullträff rakt i ansiktet och sträckte upp armarna i en segrande gest.
”Tyvärr kan kuddkrig inte ge tillfredställelse för mitt behov att döda, kära du”, sade Felicity och lade ner kudden bredvid sig. ”Jag är på hämndhumör.”
”Jag med”, sade Evelyn suckandes och tvinnade rastlöst en hårslinga. ”Draco?”
”Igen trampar på Malfoys eller Blacks tår ostraffat”, sade han och log elakt på ett sätt som fick Evelyn att pirra till lite. Om det fick hennes hjärta att slå ett extra slag, hur reagerade då hennes kusin? Hon kastade en blick på Felicity, och fick se henne med trånande blick titta på Draco. Evelyn fnissade till lite, men bestämde sig för att inte retas den här gången. Evelyn var ute efter något bättre än oförargligt retandes just nu. Hon var ute efter äkta smärta. Inte åt sig själv, nej. Utan att orsaka den hos någon annan.
”Evelyn got that look in her face”, trallade Felicity. Hon vände sig till Draco. ”Hon hade alltid det där uttrycket när vi var mindre, efter att hon sagt något elakt till någon, eller smällt till husalfen för att chokladen var för kall. När husalfen låg och jämrade sig av smärta fick hon alltid den där minen i ansiktet”, sade hon skrattandes. ”Jaja, kusin, tålamod… Vi ska säkert hitta någon att tortera också”, tillade hon och blinkade.
”Ja, det är väl bäst det, innan hon ger sig på oss för att tillfredsställa sitt tortera–behov”, sade Draco och Evelyn nickade.
”Ja, det börjar bli bråttom nu. Den här trollstaven har inte tillfogat så mycket smärta på länge.”
”Inte min heller”, sade Felicity och smekte sin trollstav med ett frånvarande uttryck i ansiktet. Ögonen såg ut att stirra in i fjärran, som om hon funderade på något.
”Vem eller vilka?” frågade hon plötsligt och blev närvarande i blicken igen.
”Du verkar ha tänkt på någon speciell?” frågade Evelyn.
”Neej…” sade Felicity. ”Det finns ju ett rätt brett sortiment menar jag”, skrattade hon till. ”Någon liten… oskuldsfull…”mumlade hon som för sig själv bara. Evelyn tänkte. Någon liten och oskuldsfull… Ja. Det var synnerligen skönt att ge sig på någon som inte kunde försvara sig, som var tvungen att underkasta sig. Det hade hon upptäckt redan i tidig ålder; husalfer, yngre barn, djur… Det behövde inte vara någon man hatade, det kunde vara deras mamma som hade gift sig med en mugglare, eller bara att den helt enkel var yngre och hjälplös. Makten man hade då var underbar. En gång hade det varit en liten flicka som inte hade gjort Evelyn något vad hon kunde komma ihåg, men det var hennes pappa som… Hon fullföljde aldrig tankegången, för en annan tanke, odlad från det där barndomsminnet slog ner som en blixt.
”Potters barn!” utropade, nästan skrek hon. De andra två såg först nollställda ut, men sedan tändes det som två ljus i deras ansikten. Felicitys mun formades till ett eftertänksamt, elakt leende, och Draco såg närapå överlycklig ut.
”Du är ett geni, Evelyn”, sade Felicity lågt.
”Ett geni”, upprepade Draco långsamt, och Evelyn solade sig i deras beröm.
”Jag vet.”
Att komma in i Hogwarts skulle vara svårt, det förstod de alla tre. Innan de bestämt att de verkligen skulle dit, hade de fått intala sig om och om igen, att de inte bara gjorde det för skojs skull.
”Det är ju ändå Potters barn… Jag menar att skada Potters ungar skadar honom dubbelt så mycket än om man skadar honom själv”, hade Felicity sagt övertygande.
”Ja precis. Och då hämnas vi Mörkrets Herre samtidigt som…” – Evelyn hade lett ett litet leende – ”vi får ha vårt lilla roliga.”
Evelyn huttrade av kyla. Novembernatten var iskall, och det låg snö och frost i luften. Luften verkade vara gråsvart, som att den fått färg av himlen.
Klockan var säkert mot två eller tre på natten, men Evelyn var inte trött alls. Var det verkligen samma natt, tänkte hon, som de hämtat Draco och tagit tillbaka trollstavarna? Det kändes inte som så. Tiden gick långsamt.
Alla tre stod utanför porten till skolans område och tittade upp mot det enorma slottet som verkade höra ihop med mörkret i natten. Evelyn kände en stöt av… längtan? Samhörighet? Hogwarts hade varit hennes hem från elva till sexton års ålder. Hon hade lämnat slottet ett år tidigare; hennes familj hade inte velat ha kvar henne sedan alla förändringar skett.
Där var den förbjudna skogen, med alla farliga väsen och dunkla hemligheter. Och där var qudditchplanen med dess arena runt omkring sig.
Och själva slottet. Med tinnar och torn, korridorer, trappor, gömda rum, hemliga källare, sovsalarna med himmelssängar, stora salen med de långa borden….
”Längtar tillbaks lite va?” viskade Felicity i hennes öra.
”Jaa…” viskade hon tillbaka, men sköt sedan bort de sentimentala tankarna för att stålsätta sig inför det de var här för. ”Hur kommer vi in?”
”Ja, det går inte att transferera sig in i alla fall… Eller?” frågade Draco där han stod med händerna mot järngrinden.
”Nej”, svarade Felicity. ”Det måste bli på ett annat, och betydligt svårare sätt.”
”Någon idé?”
”Inte än…”
De stod tysta en stund till innan Draco upphetsat sade med låg röst: ”Skåpet i vid–behov rummet! Vi måste till Borgin och Burkes!”
”Skåpet…” började Evelyn men Felicity gav henne en knuff och sade:
”Du vet! Dit Draco fick in en massa dödsätare det sjätte året!” Hon grabbade tag i Evelyns hand; båda var kalla och stelna, men de värmde upp varandra lite där i kylan. ”Svartvändargränden”, sade hon och utan att säga något mer vända alla tre om samtidigt, rakt ut i intet.
(Felicity Black)
Svartvändargränden var ett högst otrevligt ställe, tyckte Felicity och rös till lite när de tog sig fram i en trång gränd, tätt intill varandra. De hade bråttom, och de skyndade längs de frosttäckta husväggarna som råttor på flykt.
Borgin och Burkes syntes nätt och jämt i mörkret, men efter ett ”Alohomora” stod de inne i den unkna, trånga lokalen. Väggarna var översållade av hyllor med mystiska föremål, men Felicity gav dem inte en blick. Hon sökte med blicken efter skåpet. Där! Draco hade också upptäckt det och var snabbt framme vid det.
”Vem vill gå först?”
”Jag!” ropade Evelyn och trängde sig förbi Felicity som suckade. Hennes kusin var en blandning mellan vuxen och barn, och skillnaderna i hennes uppträdande var markanta. Evelyn hoppade in i skåpet och på ett litet kick var hon inte där längre.
”Jag kan gå nu”, suckade Felicity resignerat. ”Så min kära kusin inte river hela stället.” Draco skrattade och hon klev in i skåpet. Det kändes knappt alls. Inte som att transferera sig. Plötsligt stod hon bara i ett annat skåp och såg ut i ett litet rum, tomt på möbler och andra ting.
”Jag föredrar det där framför att transferera sig”, sade Evelyn med ryggen mot henne, där hon stod och tittade sig omkring.
”Du föredrar allt där tankeverksamhet inte är nödvändigt”, log Felicity sarkastiskt till svar. Ett litet ljud bakom henne meddelade henne att Draco hade kommit.
”Så. Alla här. Låt oss göra det vi kom hit för att göra.”
De hade lyckats ta sig ända till Gryffindors ingång till deras sovsalar och uppehållsrum, när de kom på det: hur skulle de ta sig in?
Alla tre mumlade något ohörbart och Felicity förbannade sig själv för att hon inte tänk så långt.
”Hur gör vi nu då?” frågade Evelyn suckandes.
”Inte vet jag”, fräste Felicity. ”Jag kan väl inte veta allt hela tiden!” Men du borde tänkt på det här, sade en röst i hennes huvud på ett anklagande sätt. Du borde… Du borde… Felicity skakade irriterat på huvudet, som för att skaka bort en fluga, och håret piskade henne i ansiktet.
”Vi kommer på något”, viskade Draco, och hon blev varm i kroppen av att han stod så nära, med munnen tätt intill hennes kind.
”Eller så gör vi det inte, och så är hela planen förstörd”, mumlade Evelyn och Felicity fick lust att smälla till henne.
”Du kanske också skulle tänkt på det”, sade hon sammanbitet och knöt krampaktigt knytnävarna.
”Jag kan ju inte tänka, det har ju du redan klargjort, så jag överlät den delen åt dig, kära kusin”, viskade Evelyn tillbaka. Felicity svarade inte, hon fick spänna hela kroppen för att inte ta stryptag på sin kusin.
”Tysta!” Det var Draco och han drog in de båda mot väggen, så att de nästan smälte samman med den.
”Vad…?”
”Sch!”
”Men…”
”Håll klaffen då, Lyn!”
”Jaja, jag ska…”
”Sluta prata då!”
”Du med!”
”JA!”
”HÅLL MUNNARNA STÄNGDA!”
Ljud av fotsteg kom närmare och närmare, och snart hörde man flämtande från en flicka som kom springande mot Gryffindors ingång.
De tre ungdomarna såg på varandra ett ögonblick som inte verkade existera, så kort som det var, och sedan hoppade de fram; trollstavarna pekade mot en smal flicka med nötbrunt hår som låg klistrat mot det andfådda, röda ansiktet.
”Vad gör en liten flicka uppe mitt i natten?” frågade Evelyn lent och leendes.
”Ja, det undrar jag med”, sade Felicity. ”Träffat pojkvännen kanske?”
Flickan stirrade med öppen mun och ögon som tallrikar. Ansiktet hade förlorat den röda färgen och var nu blekt.
”V–vilka är ni?”
”Några som skulle vilja hälsa på i Gryffindortornet”, log Felicity till svar. ”Vill du vara en snäll flicka och släppa in oss?”
”Nej.”
”Nej?” frågade Evelyn och skakade på huvudet. ”Nej?”
”Tänk dig för vad du svarar, flicka”, sade Draco och tryckte sin trollstav mot pannan på henne. Svettdroppar bröt genast fram i ansiktet på henne, men hon rörde inte en min. Nu var läpparna hårt sammanpressade och ansiktet såg ut att vara hugget ur sten.
”En modig liten flicka, alltså. Fast jag skulle hellre kalla det dumdristig”, sade Evelyn. Felicity nickade åt Draco, som skruvade trollstaven in i skinnet på flickan.
”Om mannen här nu skulle råka säga en av de oförlåtliga förbannelserna, så dör du, utsätts för oförklarlig smärta, eller hamnar under hans kontroll…” sade Felicity. ”Du får välja: något av det, det beror vad han känner för, eller… Så ger du oss lösenordet.” Hon skakade på huvudet, med blicken flackande längs korridoren som efter en räddning. ”Välj du Draco”, sade Felicity med en beklagande röst.
”Jag vill inte ha något skrikande… så… Imperio!” Flickan fick ett tomt uttryck i ansiktet, som att själen flugit iväg. Utan ett ord gick hon fram till porträttet på Tjocka Damen som låg och sov för tillfället.
”Marsipanbakelser”, sade hon tonlöst och Evelyn brast ut i ett flickigt fnitter.
”Marsipanbakelser? Herregud, Slytherin hade i alla fall lösenord som betydde något!”
”Väcka mig mitt i natten sådär?” klagade Tjocka Damen och rynkade sedan misstänk på pannan. ”Vilka är de där då?”
”Gäster.”
”Jaja, ta in dem bara, låt mig sova sen”, gäspade Tjocka Damen och porträttet föll upp. Flickan klev in först, sedan Draco, och därefter Felicity och Evelyn. Felicity kände en kittlande känsla i kroppen som spred sig uppåt och ut i alla leder; de närmade sig målet. Väl inne i uppehållsrummet nickade hon än en gång mot Draco.
”Döda henne”, sade hon kort och Evelyn log. Flickan hade fortfarande den tomma blicken och Felicity satte upp handen. ”Vänta. Hon ska vara närvarande när hon dör.”
”Du är grym, kusin”, fortsatte Evelyn att le, och hon lutade sig fram, som för att fånga det ögonblicket, då döden skulle träffa flickan rakt i bröstet. ”Synd att vi inte kan cruciata henne lite innan, men skrikandet skulle ju förstöra en del…”
”Du kommer få cruciata en hel del i natt, så ta det lugnt”, sade Felicity lågt. ”Gör det nu, Draco!”
Flickan hade återfått glansen i ögonen, som att själen flugit tillbaka, och hon darrade okontrollerat. Ansiktet var pärlemor–vitt och fuktigt. Hon visste att hon skulle dö nu, tänkte Felicity, och vetenskapen om det värmde i magen.
”Avada Kedavra!” Flickan flög upp i en båge, men bottenlösa ögon, tomma på liv. Hon slog i ett bord på fallet ner och blod började sippra ut från huvudet.
”Säkert smutsigt”, muttrade Evelyn.
”Jag tar flickan, ni två kan ta pojkarna”, sade Felicity.
”Är du säker att du vill låta mig vara ensam med Draco?” flinade Evelyn med höjda ögonbryn.
”Draco har tillräckligt med vett och god smak för att göra något med dig, kusin”, kontrade Felicity och vände sig sedan om. ”Där är flickornas, skulle jag tro… Vi ses här nere sen.”
”Och om de vägrar följa med?”
”Snälla kusin”, suckade Felicity. ”Trodde du på fullt allvar att de skulle följa med bara sådär? Vad har du trollstaven till? Hota deras vänner, Potters ungar kommer definitivt följa med då.” Hon började gå upp för trappan till flickornas sovsal. Hoppas jag inte väcker dig i en rolig dröm, flicka lilla.
Kap fem kommer kanske redan i natt ;D Kraaaaam/Felicity Black ;p <3<3<3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | TokioHotel4ever - 20 aug 08 - 17:34 | hplover: Tack så mkt !:DDDD Ehm. jag vet inte hur det går till, ren talang ;) Mjaa, men jag pressar mig, och sen har vi ju Evvs som pressar på lite också (a) Jo precis... Nu ALLA SOM LÄSER DEN HÄR NOVELLEN! LÄGG MÄRKET TILL MITT OPROFFSIGA MISSTAG OCH MIN URSÄKT ! Jag har troligtvis skrivit att Draco är i samma ålder som Felicity, men det är fel. Väldigt dålig tabbe jag vet, men som Evvs sa nyss när jag beklagade mig över msn: SHIT HAPPENS! men Draco är trettiofyra, som Harry. Och jaa, kanske lite pedofil varning på Felicitys och Dracos påbörjade romans, men so what? (a) Jag menar, kärlek har ingen ålder och dessutom skulle de utgöra ett utmärkt parti! ;) Så jaa, jag har ändrat på att Draco har en son, det har han inte^^ Men nu vet ni det här och jaa... förlåt igen.
DracoLove: Tack^^ Den kommer snart :)
_ricki_ IGEN: hahha, den kommer ikväll ;D
Irma: Tacktack :) <3
Mangasagan: TAACK ! :D:D <333
/felicia
/felicia | Mangasagan - 20 aug 08 - 17:10- Betyg:  | Så himla bra! <333 :D
Me looooove ^^:D | | IrMiS - 18 aug 08 - 15:47- Betyg: | Åhhh, jätte bra! =)
Jag gillart! :P
Fortsätt som du gör..
Ska försöka läsa nästa del nu.
//irmis | | _ricki_ - 17 aug 08 - 11:47 | | du har ju inte lagt upp * gråta* xD skynda lite nu va (A) haha xD | | DracoLove - 16 aug 08 - 21:25- Betyg: | | Den är bra.När kommer nästa del?? ^^ | | Harrypotterlover - 16 aug 08 - 15:45- Betyg: | Skit bra!! Hur kan du skriva så mycket på så
kort tid?? Fattar inte XD Nåja, äger iallafall
och det är ju huvudsaken ^^
Men? En fråga, ska inte Malfoy ha e son också?
Scorpius? Vart tog han vägen????? Bara undrade :D
Hehe.
Annars: NOVELLEN ÄGER OCH DET ÄR BÄST ATT NÄSTA DEL
KOMMER SNART!!!
Ha det bra :) | | _ricki_ - 16 aug 08 - 15:09 | | taskigt (; xD haha :D | | TokioHotel4ever - 16 aug 08 - 14:14 | Evelyn: HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA ! xD Men seriöst. Vi är helt jävla sjuka i våra arma huvuden. Jaja, vi kan snacka om det på msn istället, så att folk inte blir rädda. Hahahaha! Tack för kommentaren, som vanligt fick den mig att leeeee !:D:D:D:D och ja, lilla vän, DU *harkel* Evelyn SKA få tortera så att det ryker om det ;) Nu ska jag sluta innan jag skrämmer upp folk med mitt psychosnack. <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3 <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3 /din kusin Felicity Black.
hanochhon: taaack :D:D kul att du ser fram emot den ! :) <3
_ricki_: hehe^^ ojdå ;p tacktack, jag antar att du gillade det (; Mer kommer nog i kväll/natt ;D
_ricki_ igen: hahahha okeej, men det går inte tyvärr ;) lessen ;p
lona_skriva400: har du läst de andra delarna? ;p men tacktack :D Mer kommer :) /felicia
/felicia | | _ricki_ - 16 aug 08 - 14:10 | NUUUUUUUUUUUUUUUUUU ; D bara för jag har tråkigt xP
och mina polare e tennisnördar >_< så dom kan absolut inte hitta på någonting under osfinalen där det är svenskar med >___< | | lona_skriva400 - 16 aug 08 - 14:09 | | haahhhhhh, kul, mera! | | _ricki_ - 16 aug 08 - 14:05 | | mera !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! *damar loss* läst alal nu, bäst :D mermermer !;D | | hanochhon - 15 aug 08 - 22:46- Betyg: | HAHAHA X'D Jätte bra;D jag ser fram emot nästa dek redan:D
Jätte bra :D
/andye <3 | | Chillaah - 15 aug 08 - 22:23 | HAHAHAHAHAHHAHAHAHA ASSÅ LIZZY ! KAN INTE SLUTA SKRATTA ÅT:
”Vad…?”
”Sch!”
”Men…”
”Håll klaffen då, Lyn!”
”Jaja, jag ska…”
”Sluta prata då!”
”Du med!”
”JA!”
HAHAHAHAHAH ! så jävla UNDERBART! jag verkligen älskar denna över hela mitt goda *host* hjärta! så fucking kalla vi är flisxD hahaha, folk had enog blivit rädda för oss om dom såg våra konversationer på msn när du skcikar det du skrivit till migxD hahahah DOOOOOOOOLB !!!:D:D:D
åååååååååh nu måste du skriva mer! jag klarar inte en SEKUND utan att veta när det är min..*harkel*.. jag menar EVELYNS *ser änglalik ut* tur att tortera någotn ;) och kapitel 5 kommer ju bara äga så jävla hårt kusin:P hahah hoppas inte alla hatar oss bara;)
MEN MERAMERAMERA !:D:D:D:D<3333333333333PUSSSSAR&KRAAAAAAMAR , din tillgivna kusin, Evelyn <3333333333333 |
|
|
|
