”Pappa” |
Ordet smakar så främmande i min mun
Har det någonsin existerat i mitt förråd
Ett svagt svagt minne viskar att det har
Vill inte påminnas, hellre dör jag
Förtränga skulle jag kalla min goda vän
Sviker en aldrig, precis så ska en vän vara
Hand i hand leker livet på i en gyllene sång
Skrattar igenom livet med handen över mitt bröst
Varför kan det inte krossas i tusental
En krevad som utplånar varenda skärva
Vill inte ha dig här, fattar du inte
Du och jag har aldrig varit en mening
Ditt namn har aldrig tillhört mig
Jag har aldrig varit någonting av dig
Du är allt det jag aldrig vill vara
Att få glömma är min högsta önskan
Snälla jag ber dig, låt mig få gå
En fängslad fånge med silvertårar
Fallande på knä viskar jag en tyst bön
Snälla släpp taget om mina änglavingar
|
|
|
|