Döden |
Jag står ensam i en mörk kall skog, det regnar och blåser.
vinden ylar när den glider in mellan träden. Man hör hur regndropparna
slår med de redan blöta bladen.
Jag ser inget och får panik. Springer, rakt in i ett träd.
Får en känsla av cellskräck. Springer mot ett nytt hål, snubblar
över massa stora rötter.
5 mil ute i ingenstans. Helt ensam.
Plötsligt lyser det upp långt borta i trädkronorna.
Nu ser jag allting framför mig. Regnet slutar och värmen smeker
min våta kropp.
Bakom mig är det lika mörkt, kallt och blött.
Men framför mig börjar blommor blomma och fåglar kvittra.
Fjärilar leker med varandra över en äng. Havet brusar och glittrar älskvärt.
måsarna synd långt bort i skyn.
Och mitt ute i allt det underbara står det underbaraste.
Mamma!
Hon står och ler och håller famnen öppen och välkomnande.
Hon har en blomma i håret som glänser som guld.
Jag tar ett skutt ut i det vackra och landar rakt i hennes famn.
Hon kysser min panna och gråter av lycka.
- Mary-Ann, är det här du vill vara?
- Ja mamma, här vill jag vara, Med dig. För evigt!
|
|
|
|