Juldagsmorgon |
Juldagsmorgonens första timme
är slagen.
Tre barn rusar ned för trapporna
och tittar stumt på den
vackert dekorerade julgranen.
Den liksom glittrar och glimmar
på ett alldeles överväldigande
sätt och högst upp sitter den till
synes stolta stjärnan.
Barnen är glada, de skrattar och ler.
Men utanför står en ensam pojke
som ingen ser.
Pojken tittar på julgranen, som står där,
glittrande och fin.
En ensam tår söker sig ned för pojkens
kind.
Han tänker på den goda maten som han en
gång fick smaka, han tänker på den familj
som hjärtligt tog honom till vara.
Men den familjen försvann, precis som hans första.
Och här ute får han nu sitta i bitande kyla
för aldrig kommer han att få värma sina kalla
fötter vid en varm brasa eller bli torkad om munnen
av en blöt trasa.
Så tänker den ensamma pojken som ingen ser.
Så tänker pojken, som inte finns mer.
|
|
|
|
