hon |
"Det var en varm aprilmorgon på Stockholms stora torg
Där satt en liten ängel, med hjärtat fullt med sorg
Hon hade armen full med ärr, som så många gånger blö'tt
Men hon kunde inte hjälpa det, blodet var så sött...
Hennes vänner, de hade svikt så många gånger förr
Och varje gång öppnade hon en ny levnadsdörr
Hon lärde sej att se på ett bättre sätt
Men ängelns liv blev ändå aldrig lätt
Hennes tårar brann på hennes heta kinder
Ängeln skulle aldrig kunna klara av, livetshinder
Men hon kunde ändå inte sluta längta, längta till en lättare tid
Utan smärta, utan svid
Men hon kom inte fram till den tiden, utan hon fick hela tiden börja om på nytt
Fastän hon visste, att hennes hjärta aldrig skulle kunna bli ihopsytt
För ängeln som sitter på Stockholms stora torg
Kommer aldrig bli av med hennes stora hjärtesorg."
|
|
|
|
